Vi skrev tidigare uppskattande om folkpartiets förslag attavpolitisera public service genom att sätta respekterat branschfolk somchefer för SVT, SR och UR i stället för politiker. Tanken att publicservice skall behandlas som något slags programproducerande myndighetär ju minst sagt föråldrad. SVT-ordföranden Allan Larssons kommandeavgång bör efterföljas av denna nya princip.
Nu, när Bengt K O Johansson lagt fram utredningen kring publicservice och dess roll i framtiden verkar det faktiskt som om det går åträtt håll. Huvudanslaget är nämligen att oberoendet skall stärkas påolika sätt.
Partierna är dessutomtämligen eniga omhuvudinriktningen. Och sådant skall väl i princip hälsas med glädje.Men när det gäller en sådan känslig och mångfasetterad fråga som vadpublic service-uppdraget egentligen skall innefatta, och detsamstämmiga budskapet är att ingenting skall förändras, då finns skälatt dra öronen åt sig. Endast från moderaterna och folkpartiet hörsavvikande meningar från dogmen att SVT skall göra precis alla möjligaslags program. Men nog borde det stå allt klarare, med den ofantligtökade kanaltillgängligheten, att det kan finnas anledning för publicservice att koncentrera sig på just den sortens program som inte lyftsfram på den kommersiella marknaden.
Men cheferna påSVT jublar sannolikt. Inte minsteftersom de dessutom föreslås få sändningstillstånd som sträcker sigfram till sex år i stället för som i dag fyra. Det kommer attmöjliggöra en större långsiktighet i planeringen. Och det är väl inteorimligt.
I frågan om det direkta politiska inflytandet har utredningenföreslagit en förändring. Man anser att det vore av värde omägarstiftelsen innehöll fler politiker. Närmare bestämt representanterför alla riksdagspartier i stället för som i dag, då enbart de störstasitter vid bordet. Johanssons argument är att ju bredaresammansättningen av politiker är, desto mindre möjligheter förintressen att påverka. "En bredare politisk profil" är hans vackrabeskrivning.
Jovars, tanken är måhända god. Men frågan är om den sortensmaktteori verkligen har fog för sig i sammanhang som dessa. Kanskeborde utredarna ha tagit ett mer grundligt principiellt grepp omfrågan. Risken är ju annars att den nya lösningen i praktiken visar sigvara ett kosmetiskt grepp för att dölja en kvarvarande styrning istället för att mildra den.
Men, som sagt, åt rätt håll verkar det i alla fall gå. Om än långsamt.