I går sågs Claes Elfsberg nuna för sista gången i Rapportrutan.Efter 34 år som nyhetsankare kommer ett av Sveriges mest kända ansiktenatt få en mer undanskymd tillvaro. Det kommer dock inte att försvinnahelt. Elfsberg kommer att tillträda en nyinrättad tjänst somtittarombudsman på SVT.
Meningen är att tittarna skall höra av sig till Elfsberg medsynpunkter och klagomål apropå SVT:s program. Elfsberg skall sedanförmedla dessa mot teveledningen. Idén är gissningsvis inte SVT:s egenutan resultatet av att TV4 redan har skaffat en tittarombudsman.Således en god trend i självkritikens och ödmjukhetens tecken, kantyckas. Eller, i värre fall, en till intet förpliktigande pose frånSTV:s sida. Elfsberg har ju inga formella möjligheter att göra ett dyftåt vad som visas i rutan.
Ändå finns utrymme för att göra hans uppdrag riktigt intressant. Ochdet just för att det handlar om SVT. Till skillnad från sin kollega påTV4 företräder ju Elfsberg tittarnas uppfattningar om public serviceoch inte om någon reklamfinansierad kanal.
Därmed finns anledning för Elfsberg att samla in väsentligt mycketviktigare och mer meningsfulla åsikter från allmänheten än enbartsynpunkter kring enskilda program som sänds. En debatt kring ett publicservice-program handlar ju ofta inte bara om innehållet utan även omden mer fundamentala frågan varför det över huvud taget har sänts ochom dess idé ligger inom ramarna för public service-uppdraget. Entittarombudsman på SVT som tar sitt uppdrag på allvar bör till och medkunna gå längre än så och inte vara rädd för att föra fram kritik ävenmot de själva sändningsdirektiv som ålagts public service.
Elfsberg meddelar att han räknar med att synas i debattsammanhanginom och utanför SVT, inte minst för att dryfta just mer principiellafrågor. Det är bra. I sämsta fall blir dessa framträdanden tomma poser,men i bästa fall kan Elfsberg utnyttja sin roll till att kanaliserariktigt brännande frågor kring SVT:s framtid.