Under valrörelsen förra året chockade Göran Persson vid ett tillfälle både Fredrik Reinfeldt och tevetittarna.
Det var när Persson spände ögonen i Reinfeldt och frågade varför han ville införa en särskild pensionärsskatt.
Det tog en stund att förstå att s-ledaren menade jobbavdraget, som bara går till förvärvsarbetande och alltså inte till pensionärer.
Sedan alliansen vann valet och jobbavdraget infördes har också många pensionärer klagat över att de inte fått samma skattesänkning. Å andra sidan klagade många pensionärer också när Göran Persson var statsminister. Pensioner - liksom löner och ersättningar till sjuka, arbetslösa och föräldralediga - är aldrig så höga att alla blir nöjda.
Skillnaden mellan ålderspensionärer och andra grupper som skulle vilja ha mer pengar är att pensionärerna inte har särskilt många alternativ. Vissa 65-plussare kan jobba för att dryga ut kassan, men för de flesta är detta inget alternativ. De kan bara hoppas på högre pensioner.
Och nästa år blir pensionerna högre. Inkomst- och tilläggspensionerna följer genomsnittsinkomsterna, vilket innebär att pensionerna ökar med 2,8 procent. Även med hänsyn till inflationen ökar köpkraften.
Garantipensionen, som de fattigaste pensionärerna får, följer istället prisbasbeloppet. Det ger en ökning på 1,7 procent - köpkraften varken ökar eller minskar.
Men pensionärerna är missnöjda. Det grymtas och knorras, pensionärer skriver insändare och ringer till radioprogram och organisationer som Sveriges Pensionärers Intresseparti och PRO kräver högre pensioner och jobbavdrag för pensionärer.
Och eftersom pensionärerna hela tiden blir fler (de är i dag 1,7 miljoner och 2050 beräknas en fjärdedel av befolkningen vara 65+) blir de politiskt viktiga. Socialdemokraterna lovade i sin skuggbudget att ge alla pensionärer ett skatteavdrag på 2000 kronor.
Det paradoxala är att samma demografiska utveckling som gör pensionärerna till en politiskt allt tyngre grupp, också var en huvudorsak till omläggningen av pensionssystemet. Det gamla ATP-systemet hade inga spärrar för hur stora utbetalningarna kunde bli och under de sista åren med ATP flödade varje år tiotals miljarder mer ut än vad som kom in. Systemet blev ohållbart.
Lösningen blev ett pensionssystem som är följsammare mot den samhällsekonomiska utvecklingen. Ju fler i Sverige som arbetar, och ju mer pengar de tjänar - desto högre blir pensionerna.
Därför bör alla som vill ha högre pensioner fundera över vad som ökar sysselsättningen, tillväxten och lönerna. Om jobbavdraget har den effekt som regeringen hoppas på - att det arbetas mer - så höjer det också pensionerna på sikt.
Om ett skatteavdrag för pensionärer finansieras med ett minskat jobbavdrag, och detta leder till att det arbetas mindre - då blir pensionerna sämre.
65-plussarnas ökande antal bäddar för politisk huggsexa och valfläsk. Men den som vill ha bra pensioner även på sikt bör satsa på en politik för sysselsättning och tillväxt.