Det blodiga upproret i Syrien har pågått sedan mars 2011. Enligt FN:s kommissionär för flyktingfrågor har drygt 70 000 människor dött, mer än två miljoner människor är fördrivna från sina hem och fyra miljoner människor är i behov av hjälp. Världssamfundet har inte tagit sitt ansvar. Vare sig ekonomiska sanktioner eller diplomatiska förhandlingar räcker för att ta itu med en blodtörstig diktator som Bashar al-Assad.
I Libyen lyckades världssamfundet genomföra en lyckad militär intervention. Skillnaden mellan Syrien och Libyen är milsvid. FN har stått förlamat inför de övergrepp som har begåtts gentemot det syriska folket. Diktaturerna Kina och Ryssland, permanenta medlemmar i FN:s säkerhetsråd, har stoppat vartenda försök till militärt ingripande. Förra veckan bestämde sig USA för att för första gången, åtminstone officiellt, bistå den syriska motståndsrörelsen med bland annat ekonomisk hjälp. Nu väntas andra länder, såsom Storbritannien, följa i USA:s fotspår.
Det är på tiden att omvärlden agerar. Det är förkastligt att al-Assad har fått hållas tills nu. Under lång tid framöver kommer hanterandet av situationen i Syrien att betraktas som en skamfläck i vår historia. Världssamfundet har ett ansvar. När ett folk utplånas framför våra ögon är vi moraliskt skyldiga att ingripa.