Inbördeskriget är ett faktum. Samtidigt står världen "maktlös inför våldet", skriver Svenska Dagbladet (17/7).
Amatörfotade videoinspelningar visade på tisdagen hur rök steg från platser i huvudstaden Damaskus. Observatörer från Förenta nationerna vittnar om spår efter artilleribeskjutning och annan tung eldgivning runtom i landet, trots ihärdiga förnekanden från regimen.
All information inifrån Syrien är svårbedömd. Parallellt med det fysiska våldet pågår naturligtvis en medial kamp om problemformuleringen inom och utom landet, med aktörer ända upp i toppen av världssamfundet.
Ett syriskt regimutbyte är inte entydigt med ett förbättrat säkerhetsläge. Flera delar av oppositionsrörelsen skulle mycket väl kunna riskera ett ännu värre Syrien sett ur människorättsperspektiv.
Flera bedömare menar att inbördeskriget alltmer börjar likna en urartad klankonflikt snarare än undertryckta protester för mänskliga fri- och rättigheter. En talesman från Förenta staternas utrikesdepartement uttryckte nyligen fruktan för sekteristiskt blodbad som "spiller långt utanför gränserna".
Detta samtidigt som maktapparaten runt president Bashar al-Assad alltmer sluter. Obekräftade uppgifter läcker nu ut om att kemiska vapen skickats ut till regimens ytterposteringar.
I veckan rapporterades trots detta, och till omvärldens förvåning, att Ryssland med sin vetoröst stoppat en FN-resolution om sanktioner mot al-Assadregimen. Landets utrikesminister Sergej Lavrov gick så långt som att, i en presskonferens tillsammans med FN:s Syriensändebud Kofi Annan, kalla hotet om sanktion för "utpressning". Det ryska agerandet i frågan att blir med allt detta i åtanke alltmer svårförståeligt.
Al-Assadregimens folkrättsliga legitimitet närmar sig sin bortre gräns. Att det bland oppositionella, även stridande, också finns en mängd uppriktiga människorättsaktivister går inte att förneka. I takt med att regimens repressiva metoder förvärras, har den fria världen ett ansvar att understödja frihetssträvanden.
Fjolårets Libyenaktion är ett färskt exempel på hur världssamfundet med stöd av en FN-resolution, effektivt gick in med insatser mot den gamla Muammar Gaddafi-regimens ställningar under förestundande hot av kemisk krigföring.
Det redan trängda förhandlingsutrymmet i Syrienfrågan minskar nu ytterligare. Om regimhoten om kemisk krigföring stämmer, krävs omedelbara diplomatiska resultat.
Förenta staternas framflyttning av två hangarfartyg till Medelhavet signalerar med all önskvärd tydlighet allvaret i omvärldens bevakning av händelseutvecklingen.