När Tage Erlander besökte Sovjetunionen 1956 diskuterades diplomaten Raoul Wallenbergs försvinnande.
På 1970-talet skrev Torbjörn Fälldin brev till Argentinas president om den försvunna svenskan Dagmar Hagelin.
När Göran Persson träffade George W Bush för några år sedan pratade han om Guantanamofången Mehdi Ghezali.
Men vår nuvarande statsminister Fredrik Reinfeldt tänker inte ta bladet från munnen i enskilda ärenden när han träffar ledare för andra länder och diskuterar mänskliga rättigheter.
Han vill hellre tala om grundläggande utgångspunkter. Det gjorde han klart i en intervju i Ekot i måndags
För det får han nu kritik från Amnesty International, som menar att det kan uppfattas som att den svenska regeringen är undfallande när det gäller efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna.
Och det säger sig självt att bilden av en undfallande svensk regering skulle vara djupt olycklig.
Fredrik Reinfeldt måste därför följa de goda exemplen bland tidigare svenska statsministrar och ta bladet från munnen när det krävs.