Näringslivet och borgerliga politiker brukar peka på lagen om anställningsskydd, särskilt företrädesreglerna och ?sist in-först ut"-principen. Dessa regler minskar rörligheten på arbetsmarknaden, framförallt i kristider som nu när fast anställda inte vill byta jobb och hamna sist på las-listan. Låg rörlighet slår mot ungdomar som inte får chansen att ta sig in på arbetsmarknaden.
Tyvärr har regeringen med Anders Borg i spetsen gjort en principsak av att inte röra las-reglerna, och vänsteroppositionen vill snarast förstärka dem.
Oppositionens främsta medel mot ungdomsarbetslöshet är utbildning. S, V och MP är överens om att satsa på ett ?ungdomslyft", där ungdomar som har misslyckats med gymnasiestudierna ska reparera skadan.
Och de är många. Skolverkets statistik visar att omkring 25 procent av varje årskull inte får ett slutbetyg från gymnasiet. Slående nog är ungdomsarbetslösheten enligt SCB just 25 procent. Men detta visar framförallt att gymnasieskolan är ett totalfiasko. Det är inte samhällsekonomiskt rimligt att ungdomar som fått en skattefinansierad gymnasieutbildning ska gå direkt vidare till skattefinansierad vuxenutbildning för att lära sig det de missade på gymnasiet.
Och oppositionen är inte redo att ändra på gymnasieskolan - det visar deras hårda kritik av regeringens förslag till tydligare renodling av studie- respektive yrkesförberedande utbildningar. När S, V och MP säger att ungdomslyftet ska vara en temporär krissatsning är det alltså önsketänkande - med deras gymnasieskola kommer det alltid att krävas stora komvuxvolymer.
Men det finns en faktor till som påverkar ungdomsarbetslösheten: Ingångslönerna. Svenskt näringsliv presenterade i går statistik som visar att ingångslönerna har ökat mer än lönerna totalt sedan 2004. Facken har i de senaste avtalsrörelsena satsat särskilt på lägstalönerna, och Svenskt näringsliv menar att det bidrar till den höga ungdomsarbetslösheten.
Det är egentligen inte märkligt. I de flesta yrken ökar kunnandet och produktiviteten i takt med erfarenheten, och arbetsgivaren är därför beredd att betala högre lön för mer erfarna anställda. Om ingångslönerna pressas upp så att de nästan inte skiljer sig från de erfarnas löner blir det en dålig affär för arbetsgivaren att anställa en ?färsking".
Frågan är om lägre ingångslöner för att ge fler unga chansen på arbetsmarknaden ens går att diskutera i Sverige, eller om ämnet är lika infekterat som las-reglerna. Men om politikerna seriöst vill bekämpa ungdomsarbetslösheten kan inte ideologiska tabun stå i vägen. Las-reglerna, gymnasieskolan och ingångslönerna måste diskuteras förutsättningslöst. Annars är risken att stora delar av ungdomsgenerationen fastnar i ett utanförskap som de inte kan sig ur ens när konjunkturen vänder.