Tiotusentals resenärer har kommit för sent till sina jobb, om de alls har kommit fram, fått stå och frysa på perronger utan vänthallar eller försmäkta i åtta tio timmar ombord på stillastående regionaltåg där SJ inte ens erbjuder servering längre.
Orsakerna till de inställda förseningarna och stoppen är många. SJ framhåller gärna Banverkets roll i det hela: Igenfrusna växlar och snö och is på spåren. Men minst lika ofta faller orsakerna till förseningarna inom SJ:s ansvarsområde: Tåg med trasiga bromsar, trasiga dörrar, trasiga fotsteg, lokfel och Gud vet vad. Och varje trasigt tåg som blivit stående ute på banorna hindrar i sin tur andra tåg från att ta sig fram.
Visst, det har snöat och varit kallt. SJ:s och Banverkets personal har arbetat för fullt. Men kyla och snö har vi till och från i Sverige, det kallas vinterväder. Och som infrastrukturminister Åsa Torstensson säger: "tågen ska gå även om det snöar". Hon menar att en stor del av förseningarna är ett resultat av den förra regeringens politik som försummade att ge bland annat Banverket de nödvändiga resurser som krävs för att hålla spår och växlar i fungerande skick.
Sverige har förvisso ett både underdimensionerat och eftersatt spårnät som bidragit både till dessa förseningar och andra, samt hämmat tillväxten av spårtrafiken. Den regering som vinner höstens val har ett stort ansvar att se till att detta förändras. Bygget av citytunneln genom Stockholm, som flyttar ned pendeltågstrafiken under jorden, är en välkommen avlastning som fördubblar spårkapaciteten genom getingmidjan i huvudstaden. Men det är inte tillräckligt. En satsning på höghastighetståg skulle också kunna avlasta stambanorna och binda ihop Sverige med Europa.
Men det handlar som sagt inte bara om Banverket och spåren. En stor del av den sista tidens förseningar beror på SJ. En redan ansträngd situation med spår- och växelproblem blir definitivt inte bättre av att Statens Järnvägar inte förmår hålla sina fordon i brukbart skick. Att vissa problem tillstöter till följd av vädret får man alltid vara beredd på. Men att dörrar och fotsteg, lok och vagnar ger upp samtidigt är lite mer än vad man som resenär ska behöva tåla.
I somras avreglerades passagerartrafiken under veckosluten. I oktober kommer all inrikestrafik att vara avreglerad och om ett år förväntas hela privatiseringen vara genomförd. Det är djärva reformer med stor potential. Men det ställer stora krav på den som gör upphandlingen. De problem som beror på spårnätets underdimensionering och bristande underhåll kommer dock att kvarstå oavsett vem som kör tågen.