Ta cykeln eller tåget, investera i en miljöbil, köp närproducerad och ekologisk mat, undvik flyget ...
Det är ingen hejd på tipsen om hur vi kan koldioxidbanta. "Alla kan göra något" är devisen och det handlar om många små livsstilsförändringar som kan göra stor skillnad. Att insikten om att alla kan bidra till en bättre miljö sjunker in hos fler och fler är givetvis bara av godo. Men problemet är att allmänheten har kommit längre än politiker och företag. Konsumenternas efterfrågan på produkter och tjänster som underlättar ett klimatsmart leverne är större än utbudet. Det gör att utvecklingen går långsammare än vad den kan och borde göra.
De knökfulla tågen mellan Linköping och Stockholm är ett bra exempel. Fler östgötar vill ta tåget för klimatets skull, men det går inte eftersom platserna inte räcker till. Och några fler avgångar är det inte tal om. Sambanan är fullbokad - där går SJ:s persontåg redan i skytteltrafik med pendel- och godstågen.
Samtidigt fortsätter tågresandet att öka. Bara i år räknar SJ med en ökning på 10 procent. I Östergötland har antalet resenärer till Stockholm ökat med sex procent under 2007.
Från SJ:s håll heter det att man inte kan göra mer än att bygga om tågen, på höjden och längden, för att få fler platser. Att köpa in nya är inget alternativ eftersom de ändå inte kan köras på de överbokade spåren.
Infrastrukturminister Åsa Torstensson säger till Corren att regeringen är medveten om trängseln, och att man under 2008 därför påbörjar den enskilt största satsningen på svensk infrastruktur. Det hon avser är de 330 miljoner kronor extra som ska satsas på drift och underhåll av järnvägarna - som inte löser själva problemet: Att det finns för få spår att köra på.
Lösningen för Östergötlands del heter Ostlänken och ju tidigare den blir verklighet desto bättre. Med ett nytt dubbelspår från Linköping till Stockholm blir möjligheterna att pendla större. Det gynnar företagen och skapar tillväxt. Men en lika viktig aspekt numera är att Ostlänken underlättar för östgötarna att välja renare transporter. Tåg släpper knappt ut någon koldioxid alls.
De överbefolkade tågen mellan Linköping och Stockholm är inte unika. Att det är trendigt att åka tåg märks i hela Sverige. Och statliga SJ är inte heller ensamt om att inte hänga med när det gäller att matcha utbudet med efterfrågan på klimatsmarta tjänster och varor.
Det är fortfarande svårt att få tag på närproducerad mat och den är förhållandevis dyr. Att köpa miljöbil, även med en premie på 10 00 kronor, är en stor investering för många och någon andrahandsmarknad att tala om finns än så länge inte. Och fortfarande flyger företag personalen utomlands på konferens för att det är billigare.
När allt fler vill ta ansvar för klimatet måste det bli enklare att göra medvetna val. Företag och beslutsfattare måste därför haka på trenden. Staten har ett särskilt ansvar att fungera som föredöme och då håller det inte att tåget inte går som på räls.