Skärpningen innebär att Iran förbjuds att exportera vapen och att ekonomiska tillgångar i utlandet, kopplade till regimen och företag i det omstridda atomenergiprogrammet, fryses. Sanktionerna sätter också stopp för regeringsstödda lån och krediter och listan över produkter som Iran inte får köpa och sälja blir allt längre.
FN skärper tonen ytterligare för att ännu en gång försöka få Iran att upphöra med den kritiserade anrikningen av uran. Iran å sin sida hävdar att man anrikar uran för att framställa fredlig kärnkraft. Och att det görs under överinseende av det internationella atomenergiorganet IAEA - allt i enlighet med icke-spridningsavtalet.
Omvärlden och framför allt USA förhåller sig skeptiska till Irans påstådda fredliga syften. Uppfattningen är att Iran anrikar uran för att i smyg använda samma teknologi som används för att framställa kärnvapen. Men några bevis för det har ännu inte lagts fram.
För USA och president George W Bush är det viktigt att minska Irans inflytande i Irak.
I slutet av förra året anklagade president Bush Iran för att ge materiellt stöd till angrepp på amerikansk militär i Irak.
Bland medlemmarna i säkerhetsrådet var USA därför berett att gå längre i sanktionerna mot Iran. Kina och Ryssland, båda med betydande intressen i Iran, satte stopp för det.
President Bush står inte heller oemotsagd på hemmaplan.
Joseph Biden, demokratisk senator och ordförande utrikesutskottet, och John Rockefeller, också han demokratisk senator och ordförande i underrättelseutskottet, menar att hotet från Iran är överdrivet. Och det finns dem i USA som tycker att Bushadministrationens retorik när det gäller Iran liknar den som föregick Irakinvasionen 2003.
Samtidigt finns det en rad omständigheter som pekar på att det finns fog för skepsisen mot Irans fredliga syften med atomenergiprogrammet. Som antyder att Iran inte har rent mjöl i påsen.
Iran är en diktatur. President Mahmoud Ahmadinejad, som i ett av sina tal har deklarerat att Israel måste utplånas från kartan, styr landet med järnhand, utan folklig insyn eller kontroll. För två år sedan uppdagades det dessutom att Iran sedan 1987 - i 18 års tid - i strid mot icke-spridningsavtalet hade dolt för IAEA:s inspektörer att man anrikade uran.
FN-sanktionerna mot Iran är med andra ord befogade.
De kommer att öka landets isolering - politiskt såväl som ekonomiskt - och förhoppningsvis leder det till att regimen i Iran kommer på bättre tankar när det gäller anrikningen av uran.
Men Storbritanniens beslut att satsa 280 miljarder kronor på att rusta upp sin kärnvapenarsenal kastar skugga över diskussionen om de nya hårdare sanktionerna. Det kan bli svårt för FN att på ett trovärdigt ställa krav på länder som Iran att följa icke-spridningsavtalet när en av de mest pådrivande medlemmarna i organisationen gör precis tvärt om.
Det kan uppfattas som att FN talar med kluven tunga.