Linköpings kommuns upphandling av äldreboenden liknar gamla tiders fattigauktioner. Det säger regeringens utredare Thorbjörn Larsson till Corren. Han kritiserar att bara kostnaden, och inte kvaliteten, vägs in i upphandlingarna.
Kvalitet bör självklart väga tungt.
Men kvalitetsbrist är bara ett av flera problem inom äldreomsorgen. Ett annat är alla de gamla som inte får den hjälp de önskar - som nekas hemtjänsttimmar eller plats på särskilt boende.
Många tror fortfarande att äldreomsorg är något man helt enkelt får i kraft av hög ålder. I verkligheten är det biståndsbedömare som avgör vem som får hemtjänst och plats på särskilt boende. Ålder och skröplighet ger inte automatiskt hjälp.
Mycket ansvar läggs i stället på anhöriga. Makar, syskon, barn och vänner står för en allt större del av omsorgen om gamla. 84 000 personer vårdar dagligen någon som de bor tillsammans med. Ännu fler bidrar till vården av en anhörig eller vän som de inte bor med.
Professor Bengt Winblad varnade i en debattartikel i Svenska Dagbladet 31/10 för att anhörigvården är på väg att bli en kvinnofälla. Han påpekar att de dementa snabbt blir fler, samtidigt som platserna i särskilda boenden minskar. Anhöriga som vårdar en svårt dement person i hemmet lägger i genomsnitt 16 timmar om dygnet på vård och tillsyn.
Många anhörigvårdare vill troligen inte att den de vårdar ska flytta till särskilt boende, men kvinnofällan är ändå ett hot. Jämför med den kvinnofälla som det har pratats mycket mer om: vårdnadsbidraget till föräldrar med barn under tre år. Det är frivilligt, dagis finns där för alla som vill. När en gammal vård- och tillsynskrävande person nekas plats på särskilt boende kan inte anhörigvården kallas frivillig.
Sveriges kommuner och landsting (SKL) kom i går med en rapport som hävdar att äldreomsorgen har blivit bättre. Platserna i särskilt boende har förvisso minskat med 22 700 på sju år, men det är fler som har egen dusch och toalett nu, står det i rapporten.
Enligt SKL är det rimligt att särskilda boenden blir färre, eftersom de äldre har blivit friskare. Kanske har de rätt, kanske går vi mot en smalare men vassare äldreomsorg med högkvalitativa särskilda boenden för ett fåtal, riktigt sjuka, äldre.
Men det är svårt att tro när anhörigvården ökar och när prognoserna säger att drygt tio procent av befolkningen är 80 år eller äldre 2050.
Då blir det tufft att få de mänskliga och ekonomiska resurserna att räcka till en god äldrevård åt alla. Samtidigt är det ett ovillkorligt krav att alla människor får en värdig ålderdom.
Äldreomsorgens problem - nu och i framtiden - måste diskuteras öppet och ärligt. Det är inte hederligt att i det tysta skjuta över allt mer ansvar på anhöriga och skärpa kraven för hur sjuk man måste vara för att få del av äldreomsorgen.
Öppenhet och transparens är alltid rätt - oavsett om det handlar om kvalitet vid upphandlingar, förväntningar på de anhöriga eller sjukdomskrav för att få del av äldreomsorgen.