Men om vi backar bandet något till före valet 2006 så finner vi en verklighet där svenskarna var sjukast i världen - baserat på sjukskrivningssiffror. Samtidigt var vi friskast i världen - baserat på hälsotal. Dessutom uppmättes en korrelation mellan sjukskrivningstalen och arbetslösheten. Något var minst sagt ruttet i det svenska sjukförsäkringssystemet och en av anledningarna till att alliansen vann det valet var på att förändra systemet.
Den 1 juli 2008 antog så riksdagen en förändrad sjukförsäkring som två år senare höll på att kosta alliansen valsegern. Den rödgröna oppositionen hade med sig löpsedlar på hjärtskärande "utförsäkringsfall" till slutdebatterna och "den kalla och hårda regeringen" stod svarslös.
På ett sätt var det inte så konstigt. Ingen människa kan eller vill försvara de fall som media berättade om. Men det hade regeringen inte heller behövt göra, för det kräver inte sjukreformen:
Från sjukpenningsreglerna om ersättning i maximalt 914 dagar (2,5 år) - en tidsgräns som den statliga utredaren (socialdemokratisk) ansåg nödvändig för att det är orimligt att människor är sjukskrivna i oändlighet - finns nämligen undantag: Svårt sjuka personer där sjukpenning (80 procent) betalas ut utan någon tidsgräns. Till denna grupp kan exempelvis cancerpatienter, strokepatienter och andra höra. Sjukdomsbilder är individuella, därför krävs individuella bedömningar.
Det tillåter också reglerna. Dessutom har den gamla förtidspensionen (dit var tionde person i arbetsför ålder förpassades fram till 2006) ersatts av sjukersättning för dem i åldern 30-64 år som anses ha permanent arbetsoförmåga. För de under 30 heter det i stället aktivitetsersättning och utbetalas max tre år i taget, vilket är en mindre cynisk inställning än att förtidspensionera 22-åringar.
Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M), som ersatte utskällda Cristina Husmark Pehrsson (M), har torrt meddelat att vissa justeringar ska göras, men det blir inga större metamorfoser. Hans vaga försvar har förmodligen inte lugnat någon av de som tappat förtroendet för sjukförsäkringssystemet. Det är synd. Regeringen har, ofta från de egna leden, kritiserats för dålig information om vad den gör. (Är det till exempel någon som sett till "propagandaminister" Schlingmann sedan han tillträdde sin post?)
Sjukförsäkringen kräver klarspråk, särskilt om de personer som hamnat mellan Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens stolar. Vissa brister i systemet kan handla om barnsjukdomar som kommer att läkas, medan andra fordrar förändringar. Regeringen har allt att vinna på att erkänna det och säga: Nej, det är inte meningen att cancerpatienter ska skickas till Arbetsförmedlingen. Här har ett misstag begåtts.