Syftet med regeringens informationskampanj mot cannabisanvändning är i grunden gott. Det finns ändå anledning att beakta svårigheterna med att förändra människors beteende med hjälp av information. Den tänkta målgruppen agerar nämligen inte alltid i enlighet med det avsända budskapet. Särskilt inte när målgruppen, i det här fallet ungdomarna, snarare är över- än underupplysta.
Logiken i att först konstatera att cannabisanvändningen i Sverige ökat de senaste åren och sedan satsa på en informationskampanj som vänder sig till dem som inte testat drogen, är svårbegriplig. Dessutom handlar problemet mindre om kommunikation och mer om komplicerade och långtgående problem som utanförskap, influenser utifrån och trender. Sådana saker påverkas knappast av statliga informationskampanjer.
Därtill finns kontraproduktiva risker med informationskampanjer, såsom att den raderar ut fördomar som tidigare fungerat som hinder för användning, eller att människor i målgruppen börjar tänka på sig själva som potentiella användare.
Det finns förmodligen ingen annan grupp som är så kunnig och påläst som cannabisanvändarna själva. De kan hänvisa till vetenskapliga artiklar och har oändlig argumentation för cannabis. Samtidigt är cannabis den drog som är mest omgärdad av halvsanningar, myter, romantisering och glorifiering, vilket gör uppdraget än mer komplicerat. Så risken med att informationen i en kampanj blir förvanskad, och får till följd att den inbakade "varningen" förlorar trovärdighet, är uppenbar.
Ewa Kindstrand
Ungdomsansvarig på Beroendekliniken, US