Finansminister Anders Borg (m) fortsätter att dansa tango med opinionen. Ett steg med vänstern, ett steg med högern. Något litet steg åt sidan och sedan ett steg tillbaka. Klumpigt ibland, följsamt ibland. Men vem är det egentligen som för?
Den senaste piruetten har med förmögenhetsskatten att göra. När finansdepartementet först gick ut med att skatten ska avskaffas var budskapet att förmögenheten trots det skulle registreras hos skattemyndigheten. Det var inte ett klokt förslag och protesterna haglade.
Tanken med att avskaffa förmögenhetsskatten är att de pengar som i dag flyttas utomlands genom skatteplanering - eller rent av skattefusk - skulle återvända till Sverige. Här skulle de kunna göra nytta som risk- och investeringskapital i svenska företag.
Men om förmögenheten ska registreras uppstår onekligen frågor. Kommer en framtida regering att återinföra skatten? Om det verkar tveksamt kanske pengarna får vara kvar utomlands, eller i madrassen.
Det är inte heller rimligt att Skatteverket får en uppgift som storebror i största allmänhet. Ska pengarna inte beskattas är det inte myndighetens sak att hålla koll på dem. Vad skulle hända om det blev vanligt att människor underlät att anmäla sina förmögenheter. Skulle då Skatteverket tvingas införa ett kontrollsystem för att försäkra sig om riktigheten i en uppgift som saknar relevans för deras verksamhet?
Nej, det vore ju nipprigt. Och med andra ord skulle det bli fritt fram att strunta i att anmäla sin förmögenhet.
Bättre då alltså att vara konsekvent: När skatten avskaffas registreras inte längre förmögenheten. Det steget borde Borg ha tagit redan från början.