Tre dagar återstår innan USA och dess allierade överlämnar styret över Irak till irakierna. Det blir ingen enkel sak för premiärminister Iyad Allawi och hans regering att bringa ordning i det kaos som nu råder. Kriget i Irak tog slut för ett år sedan, men landet liknar trots det ett blodbesudlat slagfält.
På torsdagen i förra veckan attackerades en rad polisstationer runt om i Irak. Facit: 90 döda.
I lördags kväll dödades 40 människor av en bilbomb i al-Hilla.
I går, söndag, skakades Bagdad av en kraftig explosion och åstadkom död och lidande.
Dåden är enbart ett axplock ur den rikhaltiga flora av terrordåd som plågar Irak och det irakiska folket.
Det är med en sällsynt ondskefullhet som subversiva krafter i och utanför Irak demonstrerar sin totala brist på respekt för människoliv och sitt omättliga behov av framtida makt.
Till de mest bestialiska inslagen, i allt det fruktansvärda som dessa dagar utspelas i Irak, hör kidnappningarna av utländska medborgare. En halshuggen amerikan, en på samma vidriga sätt avrättad sydkorean och nu tre gisslantagna och i praktiken redan döda turkiska medborgare hör till de nyheter som en uppbragt och äcklad omvärld fått höra om den senaste tiden.
De tre turkiska medborgarna har sannolikt kidnappats av anhängare till Abu Musab al-Zarqawis terrorgrupp. Kidnapparna kräver att turkiska företag och myndigheter lämnar Irak, annars går alltså gisslan samma öde till mötes som de som tidigare infångats av terrorgruppen och halshuggits.
Tidsfristen för gisslan går ut på tisdag, mitt under Natos pågående toppmöte i turkiska Ankara.
Hittills har inget land som berörts räddat sina tillfångatagna medborgare genom att tillmötesgå kidnapparnas krav. Och Turkiet lär inte bli något undantag.
Premiärminister Iyad Allawis räddningsplanka är för övrigt just nu Nato. Med Natos hjälp vill han få läget i det för tillfället anarkistiska Irak under kontroll. Allawi hoppas och tror att Iraks nya armé ska kunna krossa terrorn i landet om den får snabbutbildning av Nato.
Nato har ställt sig positivt till att förmedla den utbildning Allawi vill att hans styrkor ska få.
Möjligen är det optimistiskt i överkant att, som Allawi, föreställa sig att den utbildningen kan genomföras med en sådan blixtfart att den irakiska armén kan vara redo att inleda en framgångsrik kamp mot terrorgrupperna i landet inom en eller ett par veckor.
Allawi ser gärna att Nato, förutom utbildning av irakiska styrkor, bidrar med säkerhetsstyrkor. Ett önskemål som militäralliansen ännu inte tagit ställning till.
Som svar på Allawis planer på att engagera Nato har ett antal motståndsgrupper sprängt huvudkontoret för Allawis parti, Irakiska nationella samförståndet.
Allting i Irak är inte elände, hävdar flera röster, och hänvisar till små fragmentariska framgångar och en bitvis lyckad utveckling. Men i det stora hela är Irak i dag, halvtannat år efter Amerikaalliansens invasion, ett otryggt land, ett land där människoliv inte tycks ha något större värde och ett land utan fungerande infrastruktur och fungerande ekonomi.
Allt tydligare framgår det hur huvudlöst Bushadministrationen betedde sig när den, utan FN-sanktion, gav sig på ett Irak som har visat sig sakna de massförstörelsevapen som angavs som ett av huvudskälen för vad man ansåg vara en legitim invasion.
Förenta staterna och dess allierade är långt ifrån utan skuld för den situation som råder i Irak i dag.
Alliansen har genom sitt agerande skapat spelrum för omänskliga krafter, för terror och våld och ett samhälle där kaos bara är förnamnet.