Men bortom dessa turer finns en mer allvarlig aspekt, och den handlar om politisk kultur.
Bakgrunden är att en moderat politisk sekreterare i ett privat twitter-meddelande, kallade den socialdemokratiska politikern Nalin Pekgül för "klappturk". Efter massiv kritik bad han om ursäkt och tog bort meddelandet. Han blev också avstängd från sina uppgifter.
Människor som begår misstag och visar ånger ska självklart förlåtas. Den mest beklagliga i historien om "klappturken" handlar därför inte om en enskild persons förlöpningar, om verklig eller förment rasism, verkliga eller förespeglade kränkningar, utan om det politiska tilltalet. Det handlar om förståelsen för ordens valörer och funktioner i samhället, om det politiska språket och om förmågan att skilja på motståndare och fiende.
I begrepp som "skogsturken", "laserturken" o s v, används suffixet "turk" i generisk mening. Det är alltså inte etniska turkar som åsyftas. Begrepp som "skogsturken" syftar på en person med rötterna i Mellanöstern som gör bort sig, ofta på filmsnuttar på YouTube. Dock är det en generisk mening som är förringande. Det tillhör samma slags ord som "kuljude" eller "snåljude". I slutet av en sådan konstruktion blir "turk" synonymt med andra nedsättande ord som "baluba" eller "blatte".
Man behöver inte hålla med om den här argumentationen. Men om företrädare för partier i politikens mittenfåra inte har koll på innebörden i sådana begrepp är det ett tecken på bristande samhällsinsikt.
I många organisationer talar man om de värderingar som präglar verksamheten. Ofta, ibland med rätta, döms sådant ut som floskler eller blomsterspråk. Men likväl måste alla organisationer, inte minst de i förtroendebranschen ha tydliga svar på följande tre frågor: Vilka värderingar hyser vi? Hur förmedlar vi dem till våra företrädare? Hur får vi dem att agera därefter?
En viktig distinktion är att kunna skilja på motståndare eller rivaler å ena sidan och fiender å den andra. Sina fiender nedkämpar man, sina motståndare tävlar man med. Som det sades, med Robin Williams inläsning, i reklamfilmerna om de olympiska spelen, Celebrate Humanity: "Trots att mitt mål är att besegra dig, kommer jag, om jag lyckas med det, att inte förödmjuka dig. Istället kommer jag att hedra dig, ty förutan dig, är jag mindre människa."
Även om politiken är ett nollsummespe bör man likafullt hålla en anständig nivå av etikett också visavi sina meningsmotståndare.
Med den rättfärdige Jobs ord: "Gladdes jag någonsin åt min fiendes fall, triumferade jag när olyckan slog honom? Nej, aldrig lät jag min tunga synda genom att nedkalla död över honom. " (Job 31:29)
Det finns inte ens anledning att nedsänka sig till att kalla sina fiender vid öknamn. Det är ett svaghetstecken.