Corren har berättat om hur vuxna män söker kontakt med minderåriga på internet i sexuellt syfte. Nätpedofilernas beteende är avskyvärt och ska naturligtvis bekämpas av samhället.
Men bortom kampen mot pedofilerna finns en annan fråga: Varför finns det flickor i yngre tonåren som sexchattar med pedofiler på nätet, och ibland till och med möter dem i verkligheten?
Ett av många svar kan vara fjortisens roll i samhället.
Att vara fjortis - att vara fjortonårig flicka - är att befinna sig allra längst ned. Man är inte längre ett barn som får leva och vara på barns sorglösa vis. Man är ännu inte en vuxen som får bestämma över sig själv. Makten över det egna livet ligger till stor del i föräldrars och lärares händer.
Fjortisar befinner sig i puberteten, med hormonstormar och tvära känslomässiga kast. Vuxna har ofta svårt att hantera labiliteten hos fjortisen, och anklagar henne både för att vara barnslig och farligt brådmogen.
Puberteten gör dessutom att gapet mellan könen vidgas. Något märkligt händer i en skolklass när flickornas kroppar antar kvinnliga former: Pojkarna, som generellt ligger några år efter flickorna i mognad, tar sig plötsligt rätten att bedöma och definiera flickorna. Och när fjortonåriga pojkar är domare är flickorna aldrig rätt.
För ful, för fet, för mager, en plugghäst, korkad, en tönt - det finns oändligt många sätt att döma ut en fjortis som "fel".
Det finns tjejtidningar som påstår sig finnas där för fjortisen - men som lika ivrigt som pojkarna i klassen berättar vilka fel det är på henne. I populärkulturen är fjortisen det givna skämtobjektet - fjortisbrudar som pratar om killar och kläder och använder orden "typ, liksom, ba" är ju så roliga!
När sexualiteten vaknar upptäcker fjortisen ännu en orättvisa. När pojkar ser på porr, onanerar och har sex så anses det naturligt. När hon gör samma sak blir omvärlden bekymrad, arg eller generad.
Fjortisar är alltså helt maktlösa, befinner sig längst ned, görs till åtlöje, och får inte uttrycka sin sexualitet fritt.
Det är kanske inte så konstigt om de ibland chattar med fula gubbar på nätet.
Det kan säkert upplevas som spännande, men framförallt kan det ge den hunsade fjortisen en känsla av makt. Kåta gubbar som bönar och ber, som bedyrar hennes skönhet, som berättar om sin längtan - fjortisen lindar dem runt lillfingret, hon har plötsligt makt!
För att gå steget längre och träffa pedofilen i verkligheten krävs det nog svårare omständigheter än att vara en allmänt förtryckt fjortis. Men risken finns att virtuella maktupplevelser ger fjortisen längtan efter mer.
Så visst ska samhället jaga pedofiler, sätta dit varenda en. Men vi måste också ändra attityd till fjortisen: Lyssna på henne, ta henne på allvar, ge henne samma sexuella frihet som jämnåriga pojkar har. Framförallt bör vi ge fjortisen litet makt, så att hon inte söker den på fel ställe.