Inga hinder finns kvar för att Turkiet skall få börja förhandla om medlemskap i EU. Det förklarade i går den ansvarige EU-kommissionären Günther Verheugen. Det är ett historiskt besked.
Turkiet behövs i EU. Landet ligger i korsvägen mellan strategiskt viktiga områden som Balkan, Centralasien och Mellanöstern, och med en i huvudsak muslimsk befolkning kan Turkiet bidra till att göra unionen mer öppen i kulturellt och religiöst hänseende.
På fem år, sedan Turkiet godkändes som kandidatland, har imponerande framgångar gjorts när det gäller respekten för mänskliga rättigheter.
Den senaste tidens trassel i relationerna mellan Bryssel och Ankara tycks ha löst sig. Efter ett möte i går med Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan meddelade EU:s utvidgningskommissionär Günter Verheugen att Turkiets regering lovat att genomdriva en reformerad strafflag så snart som möjligt. Därmed är alla villkor uppfyllda för att EU-kommissionen i början av oktober skall kunna rekommendera att inträdesförhandlingar påbörjas.
Överenskommelsen följer på kontroversen om den turkiska regeringens förslag att kriminalisera otrohet - ett förslag som låg insmuget i det annars välbehövliga reformpaketet på straffrättens område.
Det ökade nervositeten, inte minst bland människorättskämpar, kvinnoorganisationer och andra reforminriktade EU-vänner i Turkiet. Enligt Günter Verheugen kunde EU-kommissionen omöjligt rekommendera ett startdatum för förhandlingar om inte det turkiska parlamentet godkänt den nya strafflagen före EU-toppmötet i december.
Så är de planerade reformerna också en fråga om mänskliga rättigheter. En ny strafflag kommer att innehålla åtgärder mot tortyr, den väntas kriminalisera incest liksom våldtäkt inom äktenskapet, skärpa straffen för hedersmord och slå fast att en våldtäktsman inte kan gå fri om han erbjuder sig att gifta sig med offret.
Om ett kandidatland lever upp till det första av de så kallade Köpenhamnskriterierna - det som handlar om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstaten - ska EU enligt gällande praxis inleda förhandlingar. Det är en rimlig ordning, Turkiet bör inte särbehandlas på den punkten.
En del problem återstår när det gäller mänskliga rättigheter, framgångarna till trots. EU har invändningar mot brist på mötes- och pressfrihet, och unionen kräver ökat skydd för exempelvis den kurdiska minoriteten. I dagarna nåddes EU-kommissionen därtill av oroande uppgifter om fortsatt, systematisk tortyr.
Att förhandlingar snart kan inledas betyder inte att Turkiet är redo för medlemskap i EU. Det betyder att Turkiet är på väg.
Det är inte bara den turkiska regeringen som står inför utmaningar i form av föråldrade mentaliteter.
I centrala Europa, särskilt i Frankrike och Tyskland, har inskränkta kretsar uppbådat ett hårdnackat motstånd mot att släppa in Turkiet i EU. Fransmannen Valéry Giscard dEstaing, som var ordförande för EU:s framtidskonvent, menar exempelvis att Turkiet hör till Orienten, att det rent av skulle vara Europas "död" att släppa in turkarna.
Bakom sådana ställningstaganden finns en rädsla för att det muslimska Turkiet, med sin stora befolkning på sjuttio miljoner, kommer att inverka alldeles för mycket på den europeiska identiteten och maktbalansen. Draget av islamofobi är också tydligt i fruktan för den migration som EU-länd-erna dock i själva verket så väl behöver.
Dessvärre är det för tidigt att räkna ut Turkietfientliga krafter i europeisk politik. Om tio år, då ett turkiskt medlemskap kan bli aktuellt, kommer landets befolkning att vara uppe i drygt åttio miljoner. Därmed skulle Turkiet bli det största EU-landet.
Omkring 70 procent av Turkiets befolkning har hjärtat i EU - de vill att landet ska bli medlem i unionen. Även hos regeringen finns en otvetydig politisk vilja. Den viljan tycks lyckligtvis belönas.
Vid ett nej till förhandlingar med EU hade extrema krafter, däribland hårdföra islamister, kunnat få vatten på sin kvarn. Bittra stämningar skulle uppstå om Europa - efter årtionden av turkisk väntan - vände ryggen åt Turkiet. I värsta fall hade reformprocessen kunnat kollapsa, radikala krafter förstärkas.
Nu ser det mer lovande ut för Europa.