S tappade 6,2 procent av väljarna, och vänsteroppositionens ledning över regeringen minskade från 19,1 till 11,9 procent - på bara en månad. Det är resultatet av DN/Synovates oktobermätning.
Mätningen visar framförallt en sak: Loppet är inte kört för alliansen. Flera valforskare har tidigare sagt att det är omöjligt för de borgerliga partierna att komma ikapp vänstersidans ledning, att maktskiftet 2010 i praktiken redan är klart.
Men den senaste opinionsmätningen visar att de har fel. Trofasthet och lojalitet betyder uppenbarligen allt mindre för väljarkåren. I stället tycks valet av parti påminna om beteendet framför teven med fjärrkontrollen i handen - man zappar runt tills man hittar något intressant, då tittar man en stund...
Medan de nya siffrorna är roliga nyheter för alliansen är de bekymmersamma för s. Skulle partiets ras fortsätta är man snart nere på lika dåliga siffror som vid katastrofvalet 2006, eller ännu sämre.
Många socialdemokrater vill förklara det historiska s-raset med de senaste veckornas offentliga relationsproblem mellan s, mp och v. Att v ökar med 2,3 procentenheter handlar rimligtvis också om "vänstersossar" som inte gillar det de uppfattar som en högersväng av s. Oavsett om Mona Sahlin hade s-toppens stöd eller inte när hon förlovade s med mp och ställde v utanför - därom tvista de insatta i partistyrelsen - så finns det många s-väljare som står långt till vänster och hellre ser v än mp som samarbetspartner.
Men det förklarar inte överströmningen från s till m, som ökar med 4,5 procentenheter.
"Högersossar" borde snarare tilltalas av att Sahlin så tydligt ville hänga av Lars Ohly och v.
Rörelsen från s till m är i stället troligen en effekt av finanskrisen och den lågkonjunktur som är på väg. Paradoxalt nog kan det handla om Mona Sahlins löften om kraftigt höjd a-kassa. Att höja taket i a-kassan lät nog bra för många väljare när ekonomin blomstrade. Så länge solen lyste och utanförskapet minskade kunde många väljare uppfatta det som snålt att regeringen inte höjde a-kassetaket.
Men nu är situationen annorlunda. Arbetslösheten väntas öka, och alla inser att det skulle kosta väldigt mycket att höja a-kasseersättningarna. De kostnaderna riskerar att leda till ännu fler varsel och uppsägningar - när företag och löntagare måste betala mer i skatt för att finansiera en högre a-kassa. När lågkonjunkturen rullar över oss framstår helt enkelt alliansens "arbetslinje eller bidragslinje"-retorik som mer trovärdig än socialdemokraternas "vi har råd med allt".
För alliansen gäller det nu att visa att man verkligen har en politik för arbete som är annorlunda och bättre än oppositionens. Det gäller att stimulera näringslivet med genomtänkta skattesänkningar och regelförenklingar för företagen så att de som förlorar jobbet i lågkonjunkturen snabbt kan hitta ett nytt. Lyckas regeringen med det kan det bli borgerlig seger när zapparna gör sitt val 2010.