Detta är en helt nödvändig utveckling och hänger nära samman med att dagens människor har mycket större kunskaper än tidigare generationer och mycket större vana vid att fatta egna beslut. Läkarvetenskapen har också insett att den sjuke själv ofta har unika kunskaper om sin sjukdom. En bra behandling förutsätter ett samspel mellan läkare och patienter.
Inte minst märks det i behandlingen av mycket gamla och dementa patienter att läkaren har mycket svårt att komma fram till de bästa behandlingsmetoderna. I desperation skrivs därför ofta alltför många mediciner ut.
Men om vi alltså är på väg att ge patienterna en större roll i behandlingen av sjukdomar finns det samtidigt beslut som går i rakt motsatt riktning. Ett sådant är EU:s krav på förbud mot reklam för receptbelagda läkemedel som riktar sig direkt till allmänheten.
I Sverige har någon sådan lag ännu inte införts, men bland annat från läkemedelsverket kräver man nu att detta ska ske snarast. I själva verket har läkemedelsföretagen redan tidigare uppträtt som om det fanns en lag. Det förekommer ingen reklam för sådana mediciner som kräver recept.
Denna ordning anses bland annat förhindra att patienterna kräver att få nya och dyra läkemedel utskrivna till sig. I själva verket tilltror myndigheterna inte längre ens läkarna att kunna handha sin förskrivningsrätt på ett ansvarsfullt sätt. Man vill på olika sätt begränsa möjligheterna att skriva ut vad man tycker är för dyra läkemedel. I många fall ska apoteken helt enkelt byta ut det läkaren skrivit ut mot en billigare variant och läkarna har från landstinget fått listor på vilka mediciner de inte ska ge åt sina patienter och vad de i så fall istället ska ordinera.
Målet är alltså att varken läkare eller patient ska få ett ord med i laget när det gäller val av medicin. Detta går naturligtvis precis på tvärs mot den samtidiga strävan att involvera patienterna mera i deras egen vård.
Det går i dag att få rätt mycket information om läkemedel via nätet. Men det är endast sjukvårdspersonal som har tillgång till de hemsidor från läkemedelsföretagen där man kan hitta denna information. I vissa fall kan i praktiken vem som helst gå in, men i andra fall krävs en särskild kod som alltså inte är tillgänglig för vanliga dödliga.
Naturligtvis finns det ett tryck från patienterna på läkarna att pröva nya mediciner när de gamla inte givit tillräcklig hjälp. Men det naturliga sättet att hantera detta är en diskussion mellan läkare och patient. För att en sådan diskussion ska bli meningsfull måste patienten ha möjlighet att vara så bra påläst som möjligt.
En bra utformad läkemedelsreklam kan vara ett viktigt hjälpmedel för detta. I USA där numera läkemedelsreklam är tillåten ställs tydliga krav på hur reklamen ska vara utformad. Den får inte bara utlova fantastiska resultat utan måste noga redovisa också biverkningar och andra tänkbara problem.
På det sättet ger den patienten en chans att bli så upplyst som en medicinskt obildad person överhuvudtaget kan bli -- och i slutändan är det ju ändå doktorn som avgör om han ska skriva ut ett recept.
Jag kan inte förstå annat än att en modern syn på samspelet mellan patient och läkare kräver att läkemedelsreklam tillåts. Att tvärtom uttryckligen förbjuda den bygger på en mycket ålderdomlig syn på patientens roll.