Partiledare Stefan Löfvens och partisekreterare Carin Jämtins besked att S efter valet kan tänka sig att samarbeta över blockgränsen går att tolka på två sätt. Det ena är som ett icke-besked. Alliansen är fortsatt det enda klara regeringsalternativet. Dock med ett stöd 37,8 procent i den senaste Demoskopundersökningen, och då är Centerpartiets 3,0 och Kristdemokraternas 3,9 procent medräknade trots att partierna med de siffrorna inte skulle få plats i riksdagen. Sverigedemokraternas siffra är mardrömslika 11,9 procent, vilket gör partiet till det tredje största.
Därför finns utrymme för en annan, konstruktivare tolkning av S utspel: att samarbete är möjligt. Enligt Löfven är Folkpartiet och Centerpartiet aktuella. Såväl Jan Björklund som Annie Lööf har å det bestämdaste sagt nej. Naturligtvis. Skulle de tveka allra minsta vore det att fippla med Alliansens säkraste kort. Före valet kommer Alliansen stå bergfast.
Måndagen den 15 september 2014 kan dock det borgliga alternativet börja erodera. Sverige behöver en handlingskraftig regering som inte är fjättrad vid en blockcementerad riksdag med SD som vågmästare. Skulle opinionsläget stå sig (vilket inte alls är säkert) räcker inte S, FP och C. Blandas MP i cocktailen kan den skära sig, för att inte tala om ifall V skulle tillsättas. Nej, den lämpligaste mixen, förutsatt att Alliansen inte får förstärkt förtroende, är med bara två ingredienser: S och M.
Förslaget är kontroversiellt. Socialdemokrater och moderater har sedan urminnes tider tittat på varandra och sett fienden. Aversionen gick inte att ta miste på i Löfvens och Jämtins DN-debattartikel. Samtidigt var SD det enda parti som S helt uteslöt som samarbetspartner.
En mandatperiod eller två styrd av S och M skulle kunna lösa upp flera knutar som hindrar svensk samhällsutveckling. Ekonominestorn Assar Lindbeck föreslog detta i en intervju i Dagens Samhälle. Som exempel på knut som S och M med gemensamma krafter skulle kunna slå upp tog Lindbäck den svenska bostadspolitiken – ”en 70 år lång katastrof” som till stor del beror på hyresregleringen. Detta påtalades av Lindbeck med flera på finansdepartementet redan på 1960-talet, men taktikspel satte krokben för förslaget. Sedan dess har inget har hänt och värre blir det, konstaterar Lindbeck.
Bostadsknuten är akut. Men det finns mer som en prestigelös S och M-regering skulle behöva uträtta:
- Arbetsmarknaden: Reformera arbetsrätten för mer rörlighet och flexibilitet
- Energipolitiken: Stefan Löfven vet det, Fredrik Reinfeldt vet det och branschen behöver beskedet – kärnkraften behövs
- Skolan: Gör upp om ramverket och ge sedan lärare och elever arbetsro
På dessa fyra områden behöver Sverige stabila beslut. S och M står politiskt närmare varandra än någonsin, även om ingendera sidan vill erkänna det. I stället för att göra livsluft av gammalt groll borde S och M ingå tillfälligt samförstånd. Det vore bra för Sverige.