Situationen visar på alltför vattentäta skott mellan arbetsmarknad och utbildning. Ett flöde av information och människor vore istället av godo, men där fungerar las som fetvadd i uppkomna sprickor.
Ett mer praktiskt synsätt vore att se på företag som beställare och universitet och lärlingsutbildningar som ordermottagare. Utbildningarnas platser och innehåll bör mer styras av arbetsmarknadens behov. Jobb är ju ändå huvudsyftet med utbildning, eller?