Äntligen. Nu finns Kungen som frimärke. Det är inte bara filatelisterna som slickar sig om munnen i dag, den 2 oktober, frimärkets dag. Alla Elvis-dyrkare - och vi är många, m-å-n-g-a - dreglar av förtjusning när Posten och Sveriges frimärksklubbar släpper en hel drös med frimärken på Kungen, Jerry Williams, Sahara Hotnights, Lundell, Louise Hoffsten med flera. Men Kungen dominerar. Souvenirarket med nio frimärken - "det första i sitt slag i Sverige" - är rena skattkammaren. Det kommer mina barnbarns barnbarn att vårda ömt.
Elvis Presleys scenshower var magiska mässor. Fortfarande, 27 år efter sin död, äger Kungen en kulturpolitisk slagkraft som saknar motstycke. Berg sjunken, djup stån upp.
Ta Vadstena som exempel. Kulturstaden som inte anser sig ha råd att hålla biblioteket öppet på lördagar. Men Elvis gör processen kort med alla betong- och sabelförsedda besparingskonstaplar. När souvenirarket med Elvisfrimärken introduceras tvingas kommunalråden Tommy Palmqvist (s) och Caroline Unéus till reträtt.
- Biblioteket i Vadstena har öppet kl 10--14, skriver Gert Lönnestål, Vadstena Filatelistklubb, i ett vänligt brev där han redogör för alla aktiviteterna i dag på biblioteket i Vadstena.
Annars var det Per Svensson Borrud hos Pelles Photo i Kisa som först gjorde mig uppmärksam på de kommande Kungafrimärkena. Därför köper jag mina frimärkskartor där. Gynna den lokala handeln, folks.
Samuel Beckett uppmärksammas också på frimärkets dag. Honom läste jag innan han fick Nobelpriset. Jag hade inte ens körkort när jag läste Beckett första gången. Texterna etsade sig fast i mitt medvetande, kletade sig fast som ett välklistrat frimärke i hypothalamus bakre regioner. Uppmärksamma frimärkets dag och köp eller låna Becketts böcker. "Murphy", "Akt utan ord", "Slutspel" eller "Malone dör". Böcker som fungerar som mentalt uppåttjack.
Böcker, ja. Mamma var handelsanställd, jobbade på Konsum. Farsan metallarbetare. Svarvare. Bokhyllan var fullmatad när brorsan och jag växte upp. När vi fått nog av serietidningar och vilda västern-pocket dök vi in bland pärmarna i bokhyllan. I dag läser allt färre manliga arbetare böcker, skriver LO i en rapport. Bokläsandet ökar bland Saco- och TCO-folk, men minskar bland LO-grupperna. LO-rapporten förklarar inte varför. Men visst finns det ett samband mellan de miljöer och människor som gestaltas i den nyare litteraturen och vilka som läser den.
Gunilla var tidigare vikariatsanställd i landstinget. I början på året fick hon veta att hon var överflödig. Sen dess har hon haft fullt upp. Skillnaden mot tidigare är att hon är timvikarie. Vet inte från den ena dagen till den andra när och hur mycket hon ska jobba. När Gunilla berättar tänker jag på borgarpartiernas gnäll om den stela, rigida och oflexibla arbetsrätten. Behovsanställda timvikarier har inga rättigheter. Bara skyldigheter. Gunillas översteboss är vänsterpartist och heter Björn Grip. Landstingets personalpolitik, att profitera på lågavlönade undersköterskor, går stick i stäv med vänsterpartiets politik.
Gunilla har aldrig röstat med vänstern. Alltid med sossarna. "Men nu får det vara nog", säger hon. När Palle Håkansson (s) höjde landstingsdirektören Åke Rosandhers lön med 16 500 kronor i månaden (21 procent) var måttet rågat. Nästa gång skiter hon i att rösta. När Gunilla berättar förstår jag att den stora samtidsromanen väntar på att skrivas.
Å andra sidan
TORBJÖRN GUSTAVSSON