På bred front rycker de fram, marknadsliberalerna som frustar av lust att stöpa om EU och förvandla unionen till ett lydigt politiskt redskap för arbetsgivarna och kapitalet. Striden om tjänstedirektivet är en kraftmätning med ideologiska förtecken. De som utformat förslaget reducerar löntagarna till en vara vilken som helst. Men inte nog med det: Går förslaget igenom utan grundläggande förändringar, är det nyliberala systemskiftet genomfört. De kvarvarande resterna av den svenska modellen skjuts i sank: Kollektivavtalsprincipen går förlorad, och den offentligt finansierade och producerade sjuk- och hälsovården ersätts av en privat tjänstemarknad. Förslaget till tjänstedirektiv står i bjärt kontrast till talet om EU:s sociala dimension. Skulle, mot förmodan, förslaget träda i kraft i oreviderat skick, finns det anledning för åtskilliga att ompröva sin EU-positiva hållning.
Regeringen ligger lågt, än så länge, och har inte krävt några undantag från direktivet. Snart nog måste regeringen öppna munnen, och då finns bara en väg: Att ansluta sig till det alternativ som mejslats fram av LO, TCO och SACO. Deras gemensamma brev till EU-kommissionären Fritz Bolkestein understryker kollektivavtalens betydelse och slår fast sådana självklarheter som att löner och arbetsvillkor ska regleras i kollektivavtal i länder där verksamheten utförs. När ska nye näringsministern Thomas Östros sätta ner foten, ta strid med den ultraliberala Europahögern och markera Sveriges officiella hållning?
TORBJÖRN GUSTAVSSON