Inget ont som inte har något gott med sig. Electrolux aviserade slakt av kylskåpsfabriken i Västervik tvingar politikerna att skynda på upprustningen av Tjustbanan mellan Linköping och Västervik. Förslaget från regeringen och dess stödpartier om upprustning av banan mellan Linköping och Åtvidaberg är visserligen bara en halvmesyr - först med en ny järnvägsbro över Stångån kan restiden kortas - men Västerviks kommuns planer på att kräva ett mer omfattande infrastrukturpaket resulterar förhoppningsvis i att näringsdepartementet reviderar sin uppfattning och skjuter till de ca 200 miljoner kronor som krävs för att bygga den aktuella bron. Ett sådant beslut påverkar inte bara Tjustbanan. Även Stångådalsbanan och den inomregionala tågtrafiken (Östgötapendeln) berörs. Så länge de senare slåss med stamtrafiken om spårutrymmet kommer den regionala och interregionala tågtrafiken till korta.
För det i flera avseenden illa utsatta Åtvidaberg framstår en upprustad Tjustbana som en överlevnadsfråga. Tjustbanan är Åtvidabergs möjlighet att på allvar länkas in "den fjärde storstadsregionen". Kritikerna framhäver kostnadsaspekten, men alternativet med snabbgående bussar förutsätter kostnadskrävande och omfattande investeringar. Bussar kan heller aldrig konkurrera med tåget i fråga om snabbhet. När (?) Tjustbanan är fullt utbyggd tar det 18 minuter att resa från Åtvidaberg till Linköping (35 min i dag) och 50 minuter från Västervik till Linköping (100 min i dag).
Östsam bör alltså göra gemensam sak med Västerviks kommun och regionförbundet i Kalmar och slåss för ett förverkligande av Tjustbanan.