Enligt en Gallupundersökning är Sverige världens näst mest sekulariserade land, bara 17 procent svarade ja på frågan "Är religionen en viktig del av ditt dagliga liv?".
Vi som vill ha ett sekulärt samhälle borde vara nöjda. Kyrkan är skild från staten, religion har inget inflytande över politik eller lagar, och de flesta svenskar tycker inte att religion är viktigt.
Ändå finns en slags kristendomsmobbning. Kristna personer förlöjligas och jämförs med stollar som tror på tomtar och troll. Kristna blir dessutom ofta påklistrade obehagliga politiska åsikter. Eftersom Åke Green är homofob måste alla kristna vara det, eftersom vissa kristna är emot abort måste alla kristna vara det, och eftersom det finns en kristen höger i USA som vill stoppa undervisning om evolutionen så vill alla kristna det. Det tydligaste exemplet var när anställda vid Lunds universitet ville stoppa Per Eriksson som rektor med motiveringen att han är pingstvän.
När Sverige är så tydligt sekulärt vore det rimligare att lämna kristna här i landet i fred, och i stället kritisera länder där kristendomen används för att förtrycka.
Man kan jämföra med attityden gentemot islam i Sverige. Förvisso finns det islamofobi, men rumsrena debattörer både till höger och vänster är eniga om att vi ska möta muslimer i Sverige med respekt. Ramadan uppmärksammas med välvillig nyfikenhet, och vi ändrar på skolavslutningsrutiner och serverar alternativ skollunch för att alla ska känna sig välkomna och inte bli kränkta.
Det är en ödmjuk attityd som vinnaren - det vill säga det sekulära samhället - kan kosta på sig gentemot den troende minoriteten. Vore det inte på tiden att visa kristna samma ödmjukhet? Annars håller vi oss med dubbla måttstockar.
Det man kan kräva av både troende och icke-troende är att bemöta andra människor med respekt och tolerans: Att inte uttrycka sig nedsättande om till exempel homosexuella eller tvinga andra att tro som man själv gör. Men det måste gälla åt båda hållen - även kristna har rätt att bemötas med respekt och tolerans.
Det paradoxala är att kristendomsmobbarna gör sig skyldiga till just det de anklagar kristna för. De är intoleranta och respektlösa, anser sig veta något som andra inte har förstått och försöker tvinga på omgivningen sin egen uppfattning.
Lika övertygad som jag är om att det mest humanistiska är ett sekulärt samhälle, lika osäker är jag över hur min personliga inställning till religion kommer att utvecklas under livet. Om det värsta skulle hända - om en tsunami skulle ta mina barn eller någon av dem fick cancer - är jag inte säker på att jag inte skulle söka tröst och styrka i en religion. Att i ett sådant läge få höra att man är mindre vetande eller buntas ihop med reaktionära homofober måste vara ganska smärtsamt.
Det sekulära samhället har vunnit i Sverige, vilket är en seger för tolerans och respekt. Låt oss därför visa just tolerans och respekt även för de kristna.