I dag samlas de borgerliga partiledarna hos Göran Hägglund (kd) ismåländska Bankeryd. Självförtroendet är på topp, mungiporna i höjd medöronsnibbarna, och Hägglund, Fredrik Reinfeldt (m), Lars Leijonborg(fp) och Maud Olofsson (c) solar sig i glansen frånopinionsundersökningarnas entydiga besked. Men det är nu allvaretbörjar. Det räcker inte längre med att de fyra bedyrar att de kanvistas i ett och samma rum utan att slita håret av var-andra. Nu måstede ge besked i konkreta sakfrågor. Skatterna, utbildningspolitiken,jobben, socialförsäkringarna, osv.
Borgaralliansen idisslar gärna om den "rödgröna röran". Mycket kansägas om den, men faktum kvarstår: Samarbetet mellan s, mp och v harpågått sedan valet 1998. För att bli trovärdiga måste de borgerligapartierna presentera ett gemensamt alternativ till den budget som s, mpoch v just nu vaskar fram.
Bankeryd är mest känt för sina penslar. Hägglund & Co villframstå som färgstarka. Utmynnar Bankerydsmötet i ett allmänt hållet,till intet förpliktigande uttalande, har de målat in sig i ett hörn.
Sänk arbetsgivaravgiften
Många kurvor pekar rätt. Tillväxtkurvan är en. Sverige, Sverigefosterland -- få länder kan mäta sig med oss i grenen BNP-tillväxt.Sveriges tillväxt klår euroländernas med hästlängder och är något högreän genomsnittet för OECD. Men det hjälper inte. Kurvan som registrerarantalet arbetslösa pekar fel. Inte ens regeringen räknar med att måletom fyra procents öppen arbetslöshet nås före 2008. Sysselsättningsmålet-- att 80 procent av befolkningen 20--24 år ska ha ett riktigt arbete-- kan inte anas vid horisontens rand.
Arbetslöshet bryter ner och förlamar. Hög arbetslöshet ärorättvisans och de växande klyftornas moder. När den traditionellapolitikens vapen är alltför trubbiga och inte kan användas för atthugga huvudet av arbetslöshetsmonstret, måste nya vägar prövas. Jag hartidigare pekat på sänkta arbetsgivaravgifter som ett möjligtvapen.Under sommaren har nationalekonomen Assar Lindbeck och förrefinansministern Kjell-Olof Feldt luftat samma idé. Det intressanta medderas inlägg är att båda förespråkar ökat budgetunderskott som ett sättatt finansiera dramatiskt sänkta arbetsgivaravgifter. Keynesianism ivår tid.
Lindbeck och Feldt tar i för hårt. Det finns ingen anledning attsänka arbetsgivaravgifterna lika mycket för alla företag. Den sänkningsom regeringen bör överväga ska inte omfatta de stora företagen. Denyanställer ändå inte. Dessutom vadar de i pengar. De störstabörsnoterade företagen kammade förra året hem en sammanlagd vinst på245 miljarder kronor.
Sänkta arbetsgivaravgifter är inget okontroversiellt förslag. Sålänge alternativet heter cementerad hög arbetslöshet måste politikernapröva det kontroversiella. Sänkta arbetsgivaravgifter för mindre ochmedelstora företag kan stimulera i synnerhet den personalintensivatjänstesektorn. Fler jobb, alltså. Just det som Sverige skriker efter.