I går berättade Corren att antalet anställda på Mjärdevi närmar sig 5 000-strecket och att antalet företag är 220. Nyheten fläkte ut sig över närmare två och en halv sidor, inklusive ettan. Visst är det utmärkt att Mjärdevi växer, dvs tar igen vad teknikbyn förlorade under de ödesmättade åren 2001--2003, men frågan är varför just Mjärdevi tillmäts en sådan betydelse. Trots alla storstilade löften om till exempel spektakulära satsningar på bioteknik har det inte resulterat i mer än ett jaså. Jobbtillväxten på Mjärdevi är mycket en modern upplaga av "Kejsarens nya kläder" -- åtminstone så länge den av politiker och media upphaussade teknikbyn jämförs med Linköpings verkliga tillväxtmotor,dvs Tornby. Där finns drygt 450 företag och närmare 10 000 anställda. Nya företag etablerar sig hela tiden, befintliga expanderar, utan större rubriker i tidningarna och utan att kommunalråden inviger.
Mjärdevi och Tornby. Däri ligger förklaringen till Linköpings tillväxt och attraktionskraft. Att det förra ägnas större uppmärksamhet beror på att jobb inom it-sektorn anses fiiiiinare än att knega inom handeln eller att försörja sig som bilmekaniker eller verkstadsarbetare -- trots att de traditionella arbetaryrkena numera präglas av hög teknikintensitet. Men i fråga om regional tillväxt slår Tornby Mjärdevi med hästlängder.
Tornby är dessutom mer spännande och mångfacetterat än det pinsamt trista och östtyskt likformiga Mjärdevi. Tornby förknippas med handel, och är i stor utsträckning handel, men här vibrerar det också av annan, febril verksamhet. I år drar Gunnar Sundbaum i gång byggandet av det nya kontors- och bostadstornet på drygt 20 våningar.
Hur många uppsatser eller avhandlingar om Tornbys betydelse för jobb och tillväxt har producerats vid Linköpings universitet?