Förenta staterna är i dag världens mest skandaliserade land, ett land som egenmäktigt utsåg sig självt till frälsare för de Saddamförtryckta irakierna. I dag tvingas vi konstatera att Saddam Husseins tortyrkammare finns kvar men nu är de irakiska hantlangarna där utbytta mot amerikanska och brittiska plågoandar.
Rapporterna från i första hand fängelset Abu Ghurayb i Bagdad är vämjeliga. På måndagen blev det känt att en svensk medborgare med irakiskt ursprung varit fängslad där i tre månader och torterats på det mest bestialiska sätt och dessutom säger sig ha bevittnat grova övergrepp och till och med mord på andra fångar.
Saddam Husseins skräckvälde och misstanken om att han förfogade över massförstörelsevapen var vad Amerika legitimerade sin invasion i Irak med. Några massförstörelsevapen har aldrig påträffats. Däremot vet vi att underrättelsefolk lämnade vilseledande, överdrivna och direkt felaktiga uppgifter.
Skräckväldet under diktatorn Saddam Hussein är bekräftat många gånger om. USA sade sig vilja ersätta detta med demokrati, frihet och framgång för det irakiska folket.
Den växande tortyrskandalen visar dessa dagar att de som utgav sig för att vara frälsare kan vara lika grymma och omänskliga som Saddam och hans hejdukar.
Så långt om västerländska, påstått civiliserade soldaters tortyr och förnedring och om de irakier som drabbats. En del av tortyroffren har plågats till döds.
Men det är inte enbart fängelseövergreppen, enligt bilddokumentering utförda med viss tillfredsställelse, som gör livet i Irak till ett veritabelt helvete. Dagligen utförs bombdåd med dödsoffer, civila saknar till och med den mest elementära trygghet både inom hemmets väggar och utanför. Infrastrukturen bryts upp och förutsättningarna för en framgångsrik återuppbyggnad försämras dag för dag.
På måndagsmorgonen mördades ordföranden i Iraks styrande råd, Izz al-Din Salim, i ett självmordsattentat. Han var den andra medlemmen i det styrande rådet som mördats sedan den amerikanske presidenten George W Bush för ungefär ett år sedan förklarade att Irakkriget var över.
I dag finns knappast något alls som talar för att irakierna, som planerat, själva kan överta styret av sitt land i nästa månad.
Amerika och dess allierade må ha vunnit kriget, men misslyckats totalt med att ens ta första steget för att hjälpa irakierna att skapa ett demokratiskt land.
Just nu lär heller inga konstruktiva idéer och planer födas i Wash-ington, där Bushadministrationen har fullt upp med att hantera tortyrskandalen, samtidigt som USA:s presidentval rycker allt närmare.
Allt fler seriösa källor uppger att USA:s försvarsminister, Donald Rumsfeld, verkligen sanktionerat de amerikanska soldaternas vedervärdiga behandling av irakiska fångar. Han har också medgett att han fått en viss information om vad som pågick i Abu Ghurayb-fängelset och på andra håll, men att han inte informerat Bush om detta.
Påståendet kan betyda att Rumsfeld skyddar Bush genom att hävda att Bush inte fått kännedom om grymheterna i Irak, och att Bush tackar Rumsfeld för det, genom att trots allt låta honom sitta kvar på sin post.
Alternativet är att president Bush var mycket väl medveten om vilka order som utgått till de soldater som var satta att tjänstgöra i Abu Ghurayb och andra fängelser, men att han omöjligen kan vidgå det, särskilt med tanke på att det återstår bara ett halvår till det presidentval Bush så hett åtrår att vinna.
Nu spekuleras och debatteras om hur så kallat vanliga hyggliga människor plötsligt kan förvandlas till monster som villigt låter sig användas som tortyrredskap. Något entydigt svar lär knappast komma, men en sak är alldeles säker - övergrepp och tortyr har alltid sina rötter i dåligt ledarskap.