Både före och efter det borgerliga toppmöte Göran Hägglund härbärgerade i sitt hem sade kristdemokratledaren att det handlade om något historiskt. Det är stora ord. Och hör till pr-koreografin i sammanhanget. Men frågan är om det ändå inte är befogat efter den uppgörelse de fyra stolta partiledarna kunde presentera i Hägglunds trädgård i går.
Precis som framhölls är det frågan om den största enskilda överenskommelse som de borgerliga partierna någonsin har träffat i oppositionsställning. Och det rör politikens fundamenta: samhällsekonomin.
Med denna uppgörelse har ett grundskott riktats mot socialdemokraternas redan förvirrade och skräckslagna strategikommando. De blev nog redan modfällda av den disciplinerade uppslutningen kring Fredrik Reinfeldts radikala omstöpning av sitt parti på moderaternas stämma i helgen. De hade nog hoppats att allmänheten skulle få bevittna de "gamla" ekonomistiska högerspökenas rätta ansikten. Men delegaterna gjorde dem besvikna. Ett nytt moderaterna bekräftades med eftertryck.
Och bara några dagar senare kan samme Reinfeldt ståta med att ha kunnat förvandla moderaternas ekonomiska huvudnummer till hela den borgerliga alliansens. Den stora inkomstskattereform som utgör grundbulten i moderaternas så kallade arbetslinje har nu köpts av de tre andra borgerliga partierna.
Det innebär sammantaget rejäla skattesänkningar, utslaget över hela mandatperioden mer än 45 miljarder kronor. Och de är preciserat riktade mot låg- och medelinkomsttagare. Som arbetar. Hela alliansen står nu bakom en arbetslinje, enligt vilken människor skall uppmuntras att gå från bidragsförsörjning till riktigt arbete. Redan då moderaterna presenterade denna politik förra året märktes vilken kraft den rymde i form av lockrop till traditionellt socialdemokratiska väljargrupper.
Men det mest kritiska genombrottet i Bankeryd handlade om ersättningarna i socialförsäkringarna. Denna fråga betraktades som borgerlighetens svaga punkt, mot vilken Göran Persson med flera gärna sköt in sig. Att man nu hittat en kompromiss är en lättnad för alla inblandade. Dessutom blev formeln så elegant att de både tillfredsställde folkpartiets krav på åttio procent i ersättning och moderaternas vilja till åtstramning. Man ändrar i beräkningsgrunderna för sjukpenning och, om så behövs, rör sig mot sänkningar och karensdagar senare under mandatperioden. Och a-kasseavgifterna höjs. Alliansen går alltså till val på att bibehålla dagens åttioprocentsnivå.
Och därmed har den hittills största blottan socialdemokraterna tyckt sig se täppts igen. Vad skall LO och Göran Persson nu skrämmas med när arbetslösa och sjuka inte längre synes vara "offer" för en borgerlig politik?
Jo, arbetslösa och sjuka. Någonstans på omvägar stramas ju systemen upp. Det var kontentan av Göran Perssons kortfattade första kommentar i går. Han hade inget annat.
Kanske avgjordes valet 2006 i Göran Hägglunds trädgård.