Under gårdagen avslöjade DN portalparagrafen i Socialdemokraternas nya prioriteringsdokument: Socialdemokraterna sätter full sysselsättning först. Avslöjandet känns ungefär lika spännande som gammal isbergssallad. Sedan urminnes tider har Socialdemokraterna prioriterat full sysselsättning. Det enda konkreta förslag de har för hur detta ska förverkligas är genom mer statlig inblandning. Om ”avslöjandet” endast väckte gäspningar är det ingenting emot den kanonad av gäspningar som Stefan Löfven gav upphov till när han intervjuades i DN:s webb-tv. Elegansen och engagemanget i hans resonemang lyste med sin frånvaro när han argumenterade för Socialdemokraternas absolut viktigaste fråga; varför de vill sätta jobben först.
Visst, politikens främsta syfte är inte att underhålla. Däremot bör den inspirera och engagera! Merparten svenska politiker lyckas varken med att inspirera eller engagera. Möjligen har Reinfeldts eller Löfvens monotona röster inspirerat någon till att ta sig en blund. Det finns många potentiella förklaringar till varför Sveriges politiker har blivit så urbota tråkiga. De slipas ständigt genom PR-konsulter, krishanterare och oändliga timmars medieträning. Dessutom finns ständigt hotet om att ett oövertänkt uttalande kan ge upphov till en viral storm inom sociala medier.
Det är inte ofta som det är berättigat att yttra klyschan ”det var bättre förr”. Men i det här fallet var det faktiskt bättre förr. Tidigare generationers svenska politiker var fyllda av en lust att dryfta politiska spörsmål som sällan återfinns hos dagens politiker. Debattglädjen verkar ha dödats av den minutiösa försiktighet som alla politiker utövar för att inte bli huvudämnet för dagens twitterstorm. Hellre några politiska grodor än mördande tristess.