Upploppen i de franska förorterna, nu inne på sin tredje vecka, har orsakat inrikespolitisk oreda i Frankrike. Politikerna bråkar högljutt. Undantagstillstånd råder. Inrikesministern Nicolas Sarkozy flirtar med extremhögern och lovar att slänga ut dömda, icke-franska upprorsmakare ur landet -- oavsett om de har uppehållstillstånd eller ej.
Här i Sverige är debatten -- av naturliga skäl -- betydligt mer lågmäld.
Men oron har spridit sig. I onsdags lade folkpartiet fram en motion med en rad förslag för att förhindra en liknande utveckling i de svenska "utanförskapsområdena". Fp vill bland annat se:
En tredubbling av antalet närpoliser i de utsatta förortsområdena. Nystartsjobb för att invandrare lättare skall kunna ta sig in på den svenska arbetsmarknaden. En kunskapsgaranti i skolan. Avidentifie-ring av jobbansökningar.
Det är bra att folkpartiet väljer en bred strategi för att bemöta problemen som faktiskt finns i många för-orter.
Samtidigt är det någonting som stör med utspelet.
Kanske är det tidpunkten. Kanske är det paketeringen: motionen kallas "Folkpartiets krisprogram för att förebygga upplopp i Sverige".
Som om de svenska förorterna skulle vara på randen till ett kaos av fransk modell.
Den alarmistiska tonen skapar visserligen uppmärksamhet. Men samtidigt riskerar den att stöta bort de folkpartister som oroas för att partiets "liberala själ" är på väg att gå förlorad. Kampen mot "snällismen" ger inte självklart ett positivt resultat i opinionsmätningarna.