I sitt Europaprogram kräver folkpartiet att Sverige går över till euron inom en treårsperiod. Men redan i höstas gjorde partiet klart att man snart vill ha en ny folkomröstning.
Jan-Erik Sandberg, ordförande i Pappers, tog i går till orda i Corren och krävde att förbudet mot att investera i ny kärnkraft rivs upp. "Energipolitiken har alltför länge och i alltför hög utsträckning präglats av låsningar kring kärnkraften", skriver han.
Det har enligt Sandberg lett till en otidsenlig politik - som dessutom inte har stöd hos allmänheten. Han hänvisar till en färsk undersökning från Novus Opinion, som visar att nästan var åttonde svensk vill ha kvar kärnkraften eller bygga ut den. Den visar också att knappt var femte svensk stödjer avvecklingen.
Låsningarna härstammar från den snart 30 år gamla folkomröstningen om kärnkraft. Resultatet av den blev att kärnkraften skulle avvecklas långsamt och att investeringar i ny kärnkraft förbjöds.
Enligt Sandberg och andra företrädare för basindustrin gör förbudet det omöjligt att förena två viktiga politiska ambitioner: Att säkra industrins tillgång till el till rimliga priser och klimatanpassa elproduktionen.
Oavsett vad man tycker om sakfrågorna, euron och kärnkraften, finns det anledning att fundera kring vilken roll folkomröstningar ska spela. I Sverige är de rådgivande. Hittills har vi folkomröstat sex gånger: 1922 om förbudet mot rusdrycker, 1955 om högertrafik, 1957 om ATP, 1980 om kärnkraften, 1994 om EU-medlemskapet och 2003 om euron.
Vissa tycker att det är för lite och att vår demokrati därför inte är fullvärdig. Men folkomröstningar är ett trubbigt instrument och ett trubbigt mått på demokrati. Talesättet "som man frågar får man svar" gäller i allra högsta grad.
De folkomröstningar där frågan har varit enkel och tydligt formulerad har också gett ett enkelt och tydligt resultat. De två senaste har varit föredömliga i det hänseendet. ATP- och kärnkraftsomröstningarna avskräcker däremot. Väljarna hade tre snarlika alternativ att ta ställning till och resultatet blev därefter: Svårtolkat.
Omröstningen 1957 löste inte heller frågan om tilläggspensionen. I stället löstes regeringen upp och det blev nyval. Och omröstningen 1980 har inte lett till att kärnkraften har avskaffats, bara till att det inte har investerats i ny.
Samtidigt har kärnkraftsomröstningen varit en hämsko i energidebatten, med skenande elpriser som följd. Men trots att klimatfrågan seglat upp och argumenten för den från koldioxid rena kärnkraften stärkts fortsätter den att ligga som en våt filt över energi- och klimatdebatten.
Frågan är förstås om det är rimligt att en 30 år gammal rådgivande folkomröstning tillåts spela en så avgörande roll.
Svaret är nej.
Låsningar av det här slaget är det främsta skälet till att Sverige inte bör folkomrösta oftare än under de senaste 87 åren. Och ju mer föränderlig världen och politiken blir, desto större bör återhållsamheten vara.