Trots att budgeten legat på plus - för 2008 redovisades ett överskott samt skulder på noll, enligt kommunens presstjänst - gör de minskade skatteintäkterna (minus 177 miljoner kronor i år) att Linköpingsborna kan förvänta sig omfattande besparingar under kommande år. Förutom administrativa nedskärningar på 60 miljoner kronor 2009 och 2010, ska kommunens kostnader minska med ytterligare 69 miljoner i år och 163 miljoner nästa år. Besparingskrav läggs ut på samtliga nämnder.
Som väntat klingar majoritetens röster muntrare än oppositionens domedagsklockor. Omsorgsnämndens ordförande Linnéa Darrell (FP) säger visserligen till Corren (23/5) att hennes nämnds sparkrav på 41 miljoner är orealistiskt eftersom merparten av verksamheten är lagstadgad och inte får frångås. På sin blogg är Darell mer positiv och menar att de dåliga tiderna har medfört "en läxa att göra inför kommande budgetar": Vad skattepengar verkligen ska användas till.
Inga onödigheter alltså. Visst, det är en lärdom som tål att upprepas fler än en gång. Och gällande indragningarna på administration finns säkert flera områden som inte mår dåligt av en och annan stympning. Att pröva varje tjänsteresa och avstå dem vars syfte i stället kan uppnås via telefon- eller mejlkontakt, eller att se över mötesrepresentationen och deltagandet i olika kurser och konferenser, är åtgärder som gynnar omsorgen om skattepengar.
Men sparkraven sträcker sig dessvärre längre än så och det blir upp till varje nämnd att presentera lösningsförslag. Kommunalrådet Mats Johansson (S) målar fan på väggen och skriver att "nu drabbas vård, skola och omsorg av den politiska agenda som de borgerliga politikerna har", på sin blogg. Men det är inte främst Linköpings majoritet som får klä skott för hans kritik, utan regeringen som inte skjutit till mer pengar till kommunsektorn. Några skattehöjningar à la Miljö- och Vänsterpartiet ställer Socialdemokraterna dock inte krav på.
Det blir det heller inte tal om, lovar kommunalråden Paul Lindvall (M) och Muharrem Demirok (C). Båda menar att det vore dumt att belasta Linköpingsborna med en skattehöjning. Det är klokt resonerat. Det förväntade statsbidraget på 75 miljoner kronor för nästa år planeras att helt tillfalla skola och omsorg, vilket lindrar men inte helt täcker förlusterna.
Det vore naivt att tro att den ekonomiska krisen och lågkonjunkturen inte skulle påverka också Linköping. Kommunen har redan drabbats och värre kommer det att bli innan det kan bli bättre. Förhoppningsvis lyckas politikerna parera minustecknen någotsånär - tidigare plusår talar för det. Men tiderna är som sagt tuffa, inte bara för en del utan för de flesta.