IPRED-lagen är ett exempel. SSU vill riva upp lagen med hänvisning till fildelares integritet. Leif Pagrotsky, som har lovat att pop och dataspel ska bli nya framtidsbranscher vid S-seger 2010, värnar upphovsrätten. Kongressbeslut: IPRED-lagen ska ändras så att integriteten stärks samtidigt som upphovsmännens ersättning garanteras. Tulipanaros!
Vinster i välfärden är ett annat exempel. Vänsterfalangen vill inte ha privata utförare inom välfärden, och vinst ska vara förbjudet. Högerfalangen vill ha valfrihet, mångfald och konkurrens. Kongressbeslut: Inget vinstförbud men en "vinstförsvåring" genom hårdare reglering och etableringsvillkor. Tulipanaros!
Synen på marknadsekonomi är en tulipanaros i sig: "S vill utnyttja marknadsekonomins dynamik men begränsa dess räckvidd".
Nog för att S är ett brett parti, men kompromisser som försöker tillfredsställa alla och ingen lämnar väljarna i sticket. Hur blir det egentligen om S vinner nästa val?
På några punkter har dock politiken blivit tydligare. Det står nu klart att S som företagarparti bara är kosmetisk retorik. För om S menade allvar med att främja kvinnors entreprenörskap skulle man inte avskaffa avdraget för hushållsnära tjänster eller försvåra etableringen av företag inom vård-skola-omsorg. Om S menade allvar med att småföretag behöver mer riskkapital skulle man inte återinföra förmögenhetsskatten.
Det står också klart att S är kluvet i jobbpolitiken. Å ena sidan säger man att varje arbetad timme behövs, å andra sidan gör man klart att alla jobb inte är önskvärda. S vill bara se jobb högt upp i "näringskedjan", med högt kunskapsinnehåll och höga löner, och vill därför satsa på forskning och utbildning. För att alla oavsett fallenhet ska kunna plugga på högskolan tänker man återinföra 25:4-reglerna (högskolebehörighet för personer utan gymnasieutbildning). S ohållbara jobbekvation - att hålla låglönejobben utanför Sverige genom att slopa kunskapskraven och utbilda alla - lär braka som ett korthus när den utsätts för global konkurrens.
Bortom tulipanarosorna finns en principfråga där S aldrig vacklar: Man vill alltid ge mer makt åt politiken. Föräldraförsäkringen ska kvoteras, politiker i stället för mammor och pappor ska bestämma vem som är hemma. Ungdomar som varit arbetslösa i ett år ska tvingas in i utbildning, politiker i stället för ungdomarna själva bestämmer att nu får det vara färdigfunderat kring livsvalen. Och jobbpolitiken ska inriktas mot branscher där "våra företag och vår befolkning har potential att utvecklas" - politiker i stället för marknaden ska bestämma vilka näringar som är framtidens vinnare respektive förlorare.
För många väljare räcker den informationen för att göra valet. Kan och vill du själv - eller lämnar du besluten åt Mona Sahlin och Lars Ohly?