Dels på grund av sakfrågan. AKP vill tillåta kvinnor att bära slöja vid landets universitet. Det kan knappast tolkas som ett försök att islamisera den turkiska staten - vilket skulle kunna vara ett brott mot Turkiets benhårt sekulära konstitution.
Rätten att bära slöja är självklar i de flesta sekulära stater på kristen grund, exempelvis i Sverige. Varför då inte i en sekulär stat med en stor muslimsk befolkning?
Lagändringen är snarare att se som en jämlikhetsreform. Muslimska kvinnor bör ha samma möjligheter som män att studera och göra offentlig karriär i Turkiet.
Men åtalet handlade också om demokratiska principer. AKP har egen majoritet i parlamentet och förslaget om att tillåta slöja fick stöd av 411 av dess 550 ledamöter.
Författningsdomstolen däremot kontrolleras av oppositionspartiet CHP, som har utsett åtta av dess elva domare. Ultrasekularismen har också stöd av militären och av den statliga byråkratin.
Det vore odemokratiskt om denna gamla elit skulle använda de möjligheter som konstitutionen ger dem att blanda sig i politiska beslut. Men otänkbart var det inte - beslutet kom som en överraskning för många. Ett 20-tal politiska partier har förbjudits i Turkiet sedan 1960-talet. Turkiets senaste militära statskupp skedde så sent som 1980 och två generaler är just nu under utredning för misstankar att de förberett en ny sådan.
Kemalisterna i CHP anklagar AKP för att vilja göra Turkiet till ett nytt Iran. Men det finns ingen grund för en sådan anklagelse. AKP har suttit vid makten sedan 2002 och fört en sansad mittenpolitik.
Varför är denna strid då så bitter?
Sanningen är kanske att Turkiet har två religioner. Många dyrkar Mohammed - andra dyrkar landsfadern Kemal Atatürk, som formulerade principen om en sekulär stat när han grundade Turkiet på 1920-talet. Men hans ord kan inte vara heliga år 2008.
Författningsdomstolens beslut är därför ett steg framåt för Turkiet. Och samtidigt ett steg närmare EU.
Niclas Ericsson