Samtidigt växer floran av konspirationsteorier, som till exempel att svininfluensan har skapats av läkemedelsföretagen och att 11 september-attacken var iscensatt av USA:s regering.
Min krönika väckte starka reaktioner. Somliga har uppfattat min kritik som riktad mot internet självt. Det vore förstås fel. Precis som luften knappast har ansvar för vilka radiosändningar den bär fram, eller papperet bör ställas till svars för alla dumheter som sätts i pränt kan inte internet som sådant dömas ut.
Internet kryllar av korrekt information. Den kommer ofta från myndigheter, organisationer eller nyhetsredaktioner. Och ibland även från bloggare och oberoende nätsajter.
Ändå finns här ett problem. Friheten på internet gör att vilken galning som helst kan lägga upp en försåtlig blogg full av felaktigheter. Kanske med avsikten att sprida propaganda, kanske bara grundad i okunskap.
Internet är på vissa sätt jämlikt. Det har tagit ifrån medier och makthavare formuleringsprivilegiet. Alla kan göra sin röst hörd. Det finns en positiv sida av det - och en negativ. Information är inte jämlik. Vissa saker är sanna, andra är falska och däremellan finns ett gränsland där sanningshalten kan vara svår att bedöma.
Jag ifrågasätter om ungdomar i Sverige har de kunskaper i källkritik som krävs för att skilja bra källor från dåliga på nätet. Hur skulle man kunna göra annat när majoriteten av de gymnasieungdomar som får i uppgift att läsa om Förintelsen på internet tycker att sajterna som förnekar Förintelsen har högst trovärdighet (se min krönika 9/11)? Eller när många unga vägrar att vaccinera sig mot svininfluensan på grund av ett rykte att man kan bli steril - vilket helt saknar grund?
När unga människor tror mer på "snacket" som går bland kompisarna på Twitter än på läkare och professorer, då handlar det inte längre om ett sunt ifrågasättande av auktoriteter.
Reaktionerna på min krönika hävdade också att det är mediernas fel att unga vänder dem ryggen. Jag tror inte på den förklaringen. Så mycket sämre har inte nyhetsförmedlingen blivit de senaste åren att det kan förklara en stor förändring bland 20-åringar. Varför i så fall inte även bland äldre?
Nej, i första hand måste skolan utbilda unga så att de kan hantera informationsfloden på internet. Källkritik måste lyftas som skolämne.
Kanske spökar här även den så kallade flumskolan. Där är det ibland viktigare att vara aktiv och delaktig än att ha några mätbara kunskaper. Kanske finns det unga som tror att det är viktigare att de bildar sig en egen uppfattning, än om de har rätt eller fel?
Men allt är inte relativt. Sanningen gör skillnad. Kalla mig gärna elitist, men jag tror inte att Twitter, Youtube och Facebook är rätt ställe att leta efter den.