Göran Hägglund var först ut i det tyckarnas triumftåg som kallas Almedalsveckan. Han höll sitt tal helt enligt formerna. Och helt enligt formerna hade tänkt ut något speciellt att tycka. Och helt enligt formerna hade han tyckt det några timmar före talet, så att alla journalister skulle hinna med att sprida tycket över riket.
Hägglund tyckte att det borde vara fritt för skolor att införa skol-uniformer. Han har inte tyckt det förut, han tyckte det inte ens när hans parti hade riksting något dygn tidigare, men nu var han i Almedalen och där kan inte partiledare vara om de inte tycker. Och de måste tycka nytt.
Det är en speciell ekologi som skapas i Visby under den vecka som landets politiska elit samlas för att tycka och umgås med så mycket journalister och pr-konsulter hotellen förmår härbärgera. Det är tyckandet som skapar livet. Politiker måste tycka för att synas i media och journalister måste hitta tyckande för att fylla sina medier. Båda parternas, eller kanske arternas, närvaro i staden motiveras av att samspelet fungerar. Frågan är bara vad det är för slags verklighet som uppstår. Är förslaget om skoluniformer en "verklig" idé i bemärkelsen att det faktiskt kommer att drivas?
Bilden av muren som omsluter innerstaden är generande symbolisk. Den byggdes i stort sett för att skydda Visbyborna mot de "riktiga" gotlänningarna, de där där utanför som bedrev jordbruk. De delade inte stadsbornas kosmopolitiska sammanhang. Visby var knappast deras stad, det var en av många knutpunkter i Hansans globala nätverk. Många visbybor kände nog större självidentifikation när de blickade ut mot Östersjön än när de stod på murens krön och såg ut över Gotlands inland. De hade andra referensramar än bönderna.
Det är svårt att inte se något av samma kontrast när Sveriges opinionsbildare trängs och skålar på den lilla medeltida ytan. Hur pass integrerad är den världen med resten av det "vanliga" Sverige? Är politikernas och journalisternas horisonter någon annanstans än hos medelsvensson, som inte har skuggan av en chans att få hotellrum dessa dagar? Under Almedalsveckan finns det en fysisk mur mellan landets opinionsbildande elit och dess folk. Finns den också i osynlig form?
Det behöver inte vara så. Politikerveckan är ett alltid lika tacksamt fenomen att kritisera för den som på förhand har bestämt sig för att se något konspirativt i den svenska offentligheten. Att folk träffas under angenäma former -- för det måste det ju sägas att Almedalsveckan är -- behöver inte betyda att en renlärig demokrat måste dra öronen åt sig även om det råkar handla om politikerbranschen.
Ändå -- hur man än vänder och vrider på det är åtminstone en sak frapperande. Sverige är ett litet land. Oavsett hur exklusivt det skikt av journalister och makthavare som rör sig innanför murarna är eller tror sig vara är det faktiskt fantastiskt att alla får plats. Eliten är inte omfångsrik, sedan må man tycka vad man vill om den.