”Det ukrainska pusslet har många rörliga delar. Ukraina är ett land som under större delen av sin historia har ingått i olika imperier. Nu är det självständigt och på jakt efter sin identitet.” Så beskriver journalisten och författaren Anna-Lena Laurén Ukraina i sin bok ”Frihetens pris är okänt”. Boken utkom förra året, innan de våldsamma demonstrationerna i Kiev bröt ut. Men spänningarna finns, förstås, redan där. Laurén vänder sig emot den utländska indelningen av Ukraina i en västinspirerad del och en ryssvänlig del. Ukraina är så mycket mer, och så mycket mer splittrat. Samtidigt utgör Ryssland en ”avgörande punkt” som skiljer den östukrainska befolkningen, som talar ryska och känner en samhörighet med den stora nationen i norr utan att för den sakens skull vilja vara en del av den, från den västvänliga. En spänning som var minst sagt påtaglig under den orangea revolutionen 2004, då folk drog ut på Majdan, Självständighetstorget i Kiev, för att protestera mot det uppenbara valfusket. ”En ny era var född i Ukraina. Det var i alla fall vad man trodde då”, skriver Laurén.
Den orangea revolutionen lyckades inte få bort korruptionen eller ena Ukraina, den kunde inte ens hålla ihop sina ledare och dess internationellt kändaste ansikte Julia Tymosjenko sitter nu fängslad. Men en sak lyckades de orangea med, att väcka den ryska björnen. Ryssland har en nyckelroll i den ukrainska konflikten. Janukovytj har tidigare stått emot storebrors påtryckningar. Laurén återger en populär politisk vits från Kiev: ”Janukovytj talar i telefon. Han upprepar bara: ’Njet. Njet. Njet. Njet.’ Sedan lägger han på luren. Vem talade du med? frågar någon. Putin, svarar Janukovytj.”
Dessvärre blev ett sista njet ett da, Janukovytj valde tullunionen med Ryssland framför associationsavtalet med EU. För det sänkte Putin priset på den ryska gas som Ukraina värmer sig med, upphävde tidigare inrättade handelshinder och lånade dessutom ut 100 miljarder kronor. Detta är orsaken till det pågående upproret i Kiev, som lett till att Janukovytj sparkat sin regering och erbjudit oppositionen ledande positioner – men alltjämt sitter kvar. I går gick regeringstrupper in på torget. Resultatet är än så länge minst 26 döda människor och cirka 250 skadade. Protesterna har spridit sig över landet och även i de östra delarna står nu människor upp mot Janukovytj. Oppositionsledarna, som dock inte representerar alla de protesterande, har vädjat till EU om sanktioner mot ledningen.
I dag samlas unionens utrikesministrar i Bryssel för ett extrainsatt möte för att tala om saken. Carl Bildt (M) sade redan i går att han vill se ”restriktiva åtgärder” mot dem som är ansvariga för våldet. Samtidigt är det viktigt att EU inte stannar vid det. Dels är risken för ett fullskaligt inbördeskrig överhängande, dels finns demokratiska krafter som behöver stöd för att lösa Ukraina ur såväl korruptionens som Putins grepp.