Gud är nådig mot Ulrika Marken. Solen värmer. Solen är en ljuvlig kvinnas heta famntag. Luften vibrerar av den mättade doften av popcorn, brända mandlar och nygräddade munkar. Men var är Målle Lindberg, hästhandlarsonen som blev evangelist och Pop-Målle och som i mitten på 60-talet drog lika mycket folk som Hep Stars och Tages. Målles bönemöten på Skeninge Marken var punk långt före Sex Pistols.
På marknaden i Ulrika brukar Målle stå och sälja kassetter. I går såg jag inte skymten av honom. Bosse & Anita både sågs och hördes. De gör som Målle. Kränger egna kassetter och cd-skivor på marknader runt om i Sverige. Två knallar av många. Egenföretagare som knogar på utan att ligga någon till last.
Deras stånd, mitt emot kyrkan, blir till en minikonsert. Bosse lirar på sin Fender och sjunger, Anita säljer. Folk vaggar förbi och varma leenden klättrar över marknadsbesökarnas ansikten. Många plockar bland skivorna, köper. Bosse & Anitas cd-skivor recenseras aldrig i tidningarna, de kommer aldrig att komma ens i närheten av det storstadsfiiiiina Cloetta Center. Men här går de hem. Vad säger det om det socialt och kulturellt kluvna Sverige?
Ulrika är folkets marknad. Herregud så mycket folk här är. Inklämd mellan professionella knallar står Kenneth Rapp, socialdemokraternas ombudsman i Linköping. Kenneth delar ut broschyrer. Snackar med folk.
-- Titta, där står sossarna! säger en fullastad kvinna och stöter till sin gubbe så han nästan trillar omkull. "Inte är det val i år", säger hon
Nej, just det. Att sossarna i Linköping finns på marken ett mellanvalsår tyder på att de fattar det väsentliga: Att politiken och politikerna måste finnas där folket är. Appeller på folktomma torg är meningslöst. Kyrkan mitt i byn och politiken mitt i marknadens bultande hjärta. Snett mitt emot Bosse & Anita huserar tre Nej-sägare. De uppmanar folket att skriva under kravet på folkomröstning om EU:s nya grundlag. Nej-folket fattar också det väsentliga.
Men jag skriver inte på. Jag köper Stjärnbaneret. 150 spänn. Förra året köpte jag en sydstatsflagga med Elvis. Ulrika Marken är de hisnande möjligheternas torg.
Om två år är det valår. Då, eller varför inte redan nästa år, skulle det sitta fint med politisk duellering. Snabba, korta dueller med Lena Micko (s), Paul Lindvall (m), Birgitta Ståhl Öckinger (s) och Bengt Olsson. Börja planera redan nu, Kenneth Rapp, och kontakta marknadskommittén i Ulrika. Politikerna i Motala kan göra detsamma, fast på marknaden i Husbyfjöl.
Vi fikar i Ulrikas servicebutik. Kön till toaletten är lika lång som kön till Minutenautomaterna vid Föreningssparbanken i Linköping vid lunchtid. Två köande karlar kan inte hålla sig. De släpper fram sin ilska. Muttrar över att dieselskatten för skogsmaskiner ska höjas.
Senare samma dag, någon helt annanstans, säger Pappers ordförande Sune Ekbåge samma sak.
-- Den skatteväxling som miljöpartiet driver fram är skadlig för investeringsklimatet och slår hårt i glesbygden och mot låginkomsttagarna.
Knallarna fortsätter kränga varor, parkeringarna fylls på. Knallarna är värda en sociologisk studie. Deras antal växte när den ekonomiska krisens skuggor tätnade på 90-talet. Många av de nya knallarna var födda utanför Sverige. Det vimlar av dem i Ulrika. Jag har snackat med flera. När den reguljära arbetsmarknaden är stängd för dem som har ett knepigt namn och ser annorlunda ut, återstår att hitta andra vägar. Många fastnar för "knalleriet". Här, bland infödda knallar på de många marknaderna, accepteras Ahmed och Ismael.
Hur påverkades marknaden av Ulrika Marken? Jo, räntorna sjönk och kronan stärktes med åtta öre mot dollarn. Bara för att jag köpte Stjärnbaneret och trots att Målle Lindberg inte syntes till.
TORBJÖRN GUSTAVSSON