Sedan urminnes tider, enligt beskrivning från rektorn, har Talavidskolan i Jönköping bett föräldrar skicka med sina barn en frukt till skolan. Historien fick ett abrupt slut när en förälder ifrågasatte rutinen som en dold kostnad som står i strid med att skolan ska vara avgiftsfri.
Skolinspektionen bedömer det som att skolan får be föräldrarna skicka med frukt, så länge som det är valfritt. Inspektionen konstaterar också att frukt för ett helt läsår blir en större utgift, som går att undvika om skolan i stället står för frukten.
Det som händer då är att skolan får ta på sig kostnaden. Frukt till alla barn blir en ganska stor utgift jämfört med om varje enskild familj tar på sig fruktkostnaden för sina barn. Väljer skolan prioritera frukten måste den dra ned på något annat, en lärartjänst till exempel.
Till saken hör att Talavidskolan såg till att det fanns frukt även till de barn som inte hade ett äpple eller en banan med sig. Ingen blev utan. Det är en viktig poäng, för det är just så ansvarsförhållandet mellan föräldrar och det offentliga samhället bör se ut. Föräldrarna har det yttersta och främsta ansvaret för sina barn. Misslyckas de att axla ansvaret som de tog på sig när de satte barnen till världen, måste förstås samhället gripa in. Men regeln kan och bör inte utformas så att ansvarsbördan i första hand läggs på samhället.
En pil i samma riktning är kravet från Stadsmissionen på ett stärkt lagskydd för barn att slippa bli vräkta. Det är en fruktansvärd situation när en barnfamilj tvingas lämna sitt hem. Barnen är oskyldiga och önskan att skydda dem från en sådan erfarenhet är lika angelägen som självklar. Men att via lagstiftningen förbjuda vräkning av barnfamiljer blir galet. Då landar vi återigen i feltänket att barnen i första hand är samhällets ansvar - inte föräldrarnas.
Förespråkarna för ett större allmänt ansvar framhåller ofta risken för stigmatisering; att utsatta barn pekas ut som behövande bland övriga. Men krymper vi föräldraansvaret - där ingår att betala hyran, köpa mat, kläder och andra förnödenheter till vilket föräldrar också får bidrag - förminskar vi inte bara föräldrarnas centrala roll i barnens liv. Vi berövar dessutom föräldrarna incitament att ta ansvar, för sina barn liksom för sig själva. Det är en mycket olycklig utveckling som alla förlorar på.
De flesta upplever barn som en berikande gåva i livet. Men att vara förälder är både jobbigt och dyrt. Swedbank gjorde 2009 en uträkning som visade att försörjningen av ett barn upp till 19 års ålder kostar cirka en miljon kronor. Och det är utöver de drygt 230 000 kronor familjer får i form av barn-/studiebidrag och eventuella andra bidrag.
Barn kostar pengar. Men det är utgifter som man bör vara medveten om och prioritera när man skaffar dem.