Att drömma är en av människans viktigaste drivkrafter. Jag tänker inte på sömnens fragmentariska flimmer utan dagens drömmar. Om vår förmåga att föreställa oss en framtid, drömma om det som ska komma. Om jobb, kärlek, om bostad, resor, framgång och uppmärksamhet.
Att inte kunna föreställa sig en framtid med dessa och oändligt många andra beståndsdelar är ett hot mot samhället. För den enskilde är det nedbrytande och passiviserande.
Jag kommer att tänka på detta efter morden i skolan i Finland. Förövaren är död och vi lär aldrig - trots filmen på You Tube - få veta de faktiska drivkrafterna bakom hans handlande.
I radio hör jag en mamma till en av de överlevande eleverna tala om hotet från internet. Att nätet blivit en alternativ värld, som sliter de unga från den verkliga. Från det sociala umgänge som gnuggar oss in i de roller vi får som vuxna. Att själva företeelsen internet skulle vara boven i dramat.
Det tror jag inte på. Att en flykt ut på nätet visar att något är fel verkar rimligt. Men snarare är internetmissbruk ett symtom.
Tröskeln mellan ung och vuxen är högre än någonsin. Det går igen på område efter område. I den politiska debatten diskuteras ständigt hur svårt det är för unga att etablera sig på arbetsmarknaden. Medan många branscher skriker efter kunnig personal definieras stora delar av dagens unga bort som oerfarna eller olämpliga - ett allt för stort risktagande för arbetsgivaren. Att vi har ungdomsarbetslöshet i brinnande högkonjunktur är ett bottenbetyg åt vårt samhällsbygge.
Samma sak med bostäder. Mambo är ett roligt ord i munnen, men inte när man funderar över vad det faktiskt betyder. Att unga människor tvingas bo hemma hos sina föräldrar år efter att de borde ha etablerat sig på egen hand. Men var finns lägenheterna unga kan ha råd med?
Och utan jobb och egen bostad, hur lätt är det då att bygga en fast kärleksrelation som leder till en ny familj?
Allt hänger samman i livets väv och om allt fler unga inte längre förmår föreställa sig en framtid har vi alla problem. Vi får inte underskatta de krafter som kan släppas loss av ungdomars ångest och utanförskap.