Anläggningen som ska vara öppen året runt har fått namnet Kisa Rocks. Tanken är att den ska bli en av de största turistattraktionerna i södra Sverige.
Demokratiska processer tar tid och måste få ta tid. På vissa håll inom näringslivet finns det en stor oförståelse för politikens villkor. Och till viss del har politikerna sig själva att skylla. Det finns tyvärr ganska många exempel på att kommuner agerar utifrån företagsekonomiska kalkyler, i stället för utifrån överväganden om vilken service som är viktig för det stora flertalet medborgare.
När små landsbygdskommuner ger sig in i vidlyftiga projekt som på sikt förväntas kunna locka en strid ström av turister och därmed också gynna kommunen ekonomiskt är det dags att höja ett varningens finger.
I förra veckan lämnade Leif Eriksson sina ordförandeuppdrag i Växtkraft Kinda och Tolvmannen AB. Leif Eriksson var en drivande kraft i ett projekt som på allvar skulle sätta Kisa på turistkartan.
Mats Magnusson, som också lämnar Tolvmannens styrelse, har berättat att avhoppen bottnar i en förtroendekris mellan kommunen och näringslivet och ger kommunchefen Anders Lind en stor del av skulden (Corren 20/3).
Men en kommunchef kan inte agera utan stöd av demokratiska beslut.
De som kritiserar stora kommunala riskprojekt stämplas ofta som jante-människor och tråkmånsar. Effekten är att nästan alla dras med i hallelujakören. Därför är det bra att politiker och medborgare i Kisa träder fram och uttrycker sin skepsis till projektet Kisa Rocks.
Peter Jonasson, ordförande i Kisa Handel och service, vill hellre ha jordnära satsningar som kommer Kisaborna bättre till del. Och kommunstyrelsens ordförande Anders Ljung är föredömligt försiktig i sina uttalanden: "Kommunen kan gå in med smörjmedel, lite utredningspengar, kanske någon projektanställning, men investeringspengar - så långt är vi inte beredda att gå" (Corren 23/3)
Det är inte fel att kommuner stöttar entreprenörer med visioner med rådgivning och insatser för ett bättre företagsklimat.
Men kommuner ska inte spela bort medborgarnas pengar på hasardspel. Kommuner bör därför vara oerhört restriktiva hur stora de framtida vinsterna än kan förmodas bli.
Det är svårt att få klarhet i alla turerna kring Tolvmannadalen. Delvis tycks konflikten mellan stiftelsen, kommunen och bolaget Tolvmannen AB handla om personliga motsättningar. Kommunen får kritik för att ha blockerat viktiga avtal som måste tecknas innan Tolvmannen kommer vidare i förhandlingarna med intressenterna. Den kritiken är det svårt att ta ställning till eftersom hemlighetsmakeriet är så stort. Vad som är uppenbart är att kommunen gör rätt i att inte ta stora risker med skattebetalarnas pengar.