Ett intressant uttalande. Särskilt för att komma från Göran Persson. Den enskilt viktigaste faktorn för hans eget fall i valet 2006, var ju väljarnas missnöje med S-regeringens nonchalerande av arbetslösheten. Och då var det brinnande högkonjunktur i Sverige.
Sedan dess har en global finanskris av tsunamikaraktär forsat in över våra gränser. Trots svåra påfrestningar har det inte blivit någon statsfinansiell genomklappning som under det tidiga 90-talets början. Tvärtom har svensk ekonomi gått förbluffande stark genom stålbadet. Sysselsättningen har dessutom ökat. Statistiken visar att 123 900 fler personer var sysselsatta första kvartalet 2010 jämfört med samma period 2006. Givet omständigheterna är det inget dåligt betyg för Alliansen.
På en punkt skulle Persson kunna sägas ha rätt. Arbetslösheten bland ungdomar är fortfarande beklämmande stor - och har så varit sedan Perssons dagar. Från 2004 har arbetslösheten bland unga i åldern 15-24 år varit konstant högre än EU-genomsnittet. 2009 visade siffrorna på det värsta året hittills. I Sverige var 25 procent av den yngre arbetskraften utan jobb. Sätt det i relation till övriga EU: 19,6 procent.
Förvisso kan invändningar göras mot enskilda mätmetoder i denna statistik (som att studerande i väntan på jobb räknas in). Men att svensk arbetsmarknad knappast kan påstås fungera optimalt för unga människor torde vara ostridigt. En förklaring är Las, som systematiskt tenderar att försvåra de yngres möjligheter att etablera sig. Inte är Arbetsförmedlingen någon vidare hjälp heller.
Trots myndighetens över 6000 arbetsförmedlare är dess resultat synnerligen klent. Totalt blir det bara 9,6 jobb per år som varje förmedlare lyckas ro i land. Av dessa gick 2,5 jobb per förmedlare och år till någon under 25 års ålder, enligt SCB. Arbetsförmedlingen tycks snarare vara en del av problemet, än dess lösning. Det har också många ungdomar förstått.
En färsk undersökning från Svensk Näringsliv visar att mer än 9 av 10 unga som fått jobb klarat biffen för egen maskin. De har använt kontakter i bekantskapskretsen, själva sökt upp företag eller startat eget. Borde inte detta tala för att AMS-byråkratin spelat ut sig roll? Ett inslag i åtgärderna för att bryta de ungas utanförskap vore vad Centern föreslagit: Låt privata förmedlare ta över, som får betalt i förhållande till hur väl de klarar sin uppgift.
I sammanhanget kan det vara värt att minnas Göran Perssons recept: offentliga "plusjobb" där arbetslösa skulle hänga upp gardiner och vattna blommor. Inte undra på att han förlorade makten.