De hänger utanför affären.
Min familjetrio stapplar och stegar fram i mörkret, försiktigt med vagnen i släptåg.
Jag tvekar när vi måste ta vägen förbi ett gäng. Mörka gestalter som buffar och jagar. På skoj?
Killarna är i femtonårsåldern.
Vågar jag passera, måste vi vända? Är det samma pojkar som hetsar pitbullterriers mot gungor och som söker minsta förevändning för att sparka ner min man?
Går förbi. Ingen tar notis. Snöbollskrig har brutit ut.
Inser att jag blivit gammal. Kan inte se skillnad på farlig och snäll, på ungdom och ungdom, på vanlig och ovanlig.
Det är så dumt och jag skäms och jag sörjer.
Tycker synd om både unga och gamla. Aldrig mötas de två.