Många unga som reser till tredje världen är aningslösa och kommer hem lika aningslösa. Enligt en debattartikel i Aftonbladet av sociologen Torun Elsrud vid Kalmars Högskola som skrivit en avhandling om backpacking finns det anledning att ifrågasätta effekterna i tredje världen. På nittiotalet började "backpacking" (ryggsäcksluffning) ersätta tågluffning i Europa som unga människors främsta reseäventyr. Fenomenet är internationellt. Med det menas att de resande kommer från västvärlden och reser till tredje världen.
Förnämliga guideböcker som till exempel "The Lonely Planet Guide" ledsagar resenären till respektive region eller land. De är utformade för att skänka läsaren en insikt i den lokala kulturen.
Guidernas skildringar av lokalbefolkningen kan ibland anta stereotypa formuleringar, som känns igen från 1800-talets smått rasistiska lexikon. I till exempel Lonely Planets Nepal Guide beskrivs vissa raser karaktärsegenskaper som godmodiga och deras ursprung som mystiskt.
Den oreflekterande läsaren ser flera länder och kulturer snabbt passera revy utan att hinna ifrågasätta de lätt mytiska formuleringarna.
Ofta blir resandet ett slags tävlan där backpackers jämför sina upplevelser och vedermödor, i till exempel form av förseningar eller diarréer. Dessa självupplevda prövningar jämförs sällan med lokalbefolkningens villkor. Den kan ju trots allt inte resa hem till tryggheten när semestern är över.
Det förefaller som att många unga på resa tror att världen är där för dom att bruka och njuta. I bästa fall finns det någon slags naiv föreställning om att resandet hjälper lokalbefolkningen. Charterresandet ger däremot ofta en stadig inkomst och en tryggare tillvaro för lokalbefolkningen.
Backpackers bor inte på charterhotell. De prutar sig fram för att få pengarna att räcka. Detta kan ta formen av en snålhetstävling i prutande. Man vill ofta ses som världsvan av sina gelikar och inte bli lurad av lokalbefolkningen. Det kan vara kul att vara fattig för en säsong. Men för lokalbefolkningen kan de små summorna betyda mycket.
Backpackers bidrar genom sitt sätt att resa till exploatering av människor i tredjevärlden. De utövar ett förtryck som snåla köpare av de fattigas varor och tjänster. De fattiga kan inte förhandla på lika villkor.
Det mest bedrövande är bristen på insikten hos många av resenärerna. På självcentrerad jakt efter upplevelser är de ofta ointresserade av politiska sammanhang och hur världsekonomin fungerar. Mötena med lokalbefolkningen som har oturen av att ibland vara ekonomiskt beroende av de unga resenärerna riskerar ofta att bli korta, ytliga och affärsmässiga.
Alltför många resenärer kommer hem utan att reflektera över världens tillstånd. Man kan undra vilka insikter lokalbefolkningen får om världen och västerlandets unga.