Corren berättade i går att regeringen satsar 50 miljoner kronor på en antihasch-kampanj (hasch är den vanligaste cannabisformen i Sverige). Hur svårhanterlig den här frågan är illustreras väl av Ewa Kindstrands, ungdomsansvarig på beroendekliniken i Linköping, och Magnus Skoglunds, chef för gatulagningsgruppen i Linköping, skilda åsikter om kampanjen.
Kindstrand menar att kampanjen till stor del är pengar i sjön eftersom den dels bara vänder sig till de ungdomar som ännu inte har prövat, dels biter inte "skräckpropaganda" på nyfikenhet. Skoglund är å andra sidan positiv till "propagandan" som han menar är nödvändig eftersom insatser i preventivt syfte också behövs.
Nu är det förhoppningsvis inte skräckpropaganda utan faktabaserad information vi betalar för. Den riskerar ändå att bli ett tamt slag i luften levererat av en moraliserande vuxenvärld mot en kunnigare och duckande ungdomsgeneration. Därför bör kampanjen riktas främst till föräldrarna, som ska klara av att föra en diskussion i ämnet med sina barn.
Men oavsett hur tätt föräldrar fyller sina kunskapsluckor kommer de inte att kunna ge sina barn ett fullgott skydd mot drogerna. För så utbrett är problemet. Skoglund har därför en viktig poäng i att det är ungdomarna själva som till syvende og sidst måste våga säga nej. Där behövs stöttning från såväl kompisar som vuxensamhället - gärna i samarbete.