Med det sagt är det ändå svårt att inte nedslås av den senaste opinionsmätningen från Sifo/SvD. I den får SD 5,8 procent och skulle, om det vore val i dag, bli större än både Centern och Kristdemokraterna. SD skulle dessutom få spela sin drömroll som vågmästare då inget av de två blocken får egen majoritet. De rödgröna leder förvisso jämfört med de borgerliga (med 48,9 procent mot 44 procent) men det räcker inte för egen majoritet.
Den enda statistiskt säkerställda förändringen i mätningen är Miljöpartiets ökning med 2,1 procentenheter till 9,7 procent - men mätningen säger ändå en del om SD:s exponering i medierna den senaste tiden. Mätningen är gjord i november, efter Aftonbladets uppmärksammade publicering av partiledaren Jimmie Åkessons debattartikel om muslimer som det största hotet mot Sverige. Och den massiva exponering som följde efter det är sannolikt en viktig förklaring till att det pekar uppåt för SD.
Men det är inte att partiet får synas i medierna som är problemet. Det är svårt att undvika SD i rapporteringen och analyserna inför det kommande riksdagsvalet. Partiet knackar på dörren och andra partier ligger farligt nära fyraprocentsspärren.
Problemet är när tidningar som Aftonbladet låter SD breda ut sig med svepande resonemang om muslimer och deras påstådda negativa inverkningar på det svenska samhället. När SD i stället borde granskas på samma sätt som de andra partierna.
Vad vill SD göra för att möta arbetslösheten, som toppar de kommande åren, när partiet eventuellt äntrar riksdagen? Vad vill man åstadkomma på skolpolitikens område? Hur ställer partiet sig till Sveriges roll i det internationella klimatarbetet? Hur skulle SD reagera på de senaste dagarnas turer i statligt ägda Vattenfall?
Vid en sådan konkret politisk granskning står det helt klart att väljare som inte har invandringspolitiken överst på sin prioriteringslista knappast har något att hämta hos SD. En sådan granskning är därför det största hotet mot partiet och dess möjlighet att komma in i riksdagen.
Ändå är det förvånansvärt få, medier och andra partier, som ställer de här frågorna till SD. Diskussionen har hittills mest handlat om vem som inte har tagit tillräckligt tydligt avstånd från SD och som därför kan anklagas för att eventuellt komma att regera med passivt stöd av SD. Detta taktiska spel måste upphöra och för att så sker har alla partier ett ansvar.
SD är inte vilket parti som helst. Det om något visar Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet nyligen. Partiets politik bygger på en skrämmande människosyn.
Men det är dags att börja behandla SD som vilket parti som helst och avkräva svar i viktiga politiska frågor. Det är enda sättet att visa väljarna att partiet inte har något annat att komma med än just en skrämmande människosyn.