14 år och misstänkt för 48 grova brott. Historien om den kriminelle Linköpingskillen kunde Correns läsare ta del av i går. Närpolis Sofia Larsson bekräftade bilden av att "alla" vem han är men ingenting händer.
Maktlöshet är den känsla som Linköpingspolisen har inför fallet. Och på sätt och vis är polisen maktlös. Personer under 15 år får inte bli föremål för polisutredningar, utan hamnar helt i händerna på socialtjänsten. Händer som 14-åringen mer än en gång slingrat sig ur. Men att en så ung människa hinner göra sig misstänkt till nästan 50 grova brott innan något görs på allvar är helt oacceptabelt.
Troligtvis är det fall som detta som advokaten och före detta riksdagsledamoten Peter Althin (KD) hade i tankarna när han i höstas föreslog en utredning för sänkt straffmyndighetsålder. Lösningen är knappast att kasta kriminella 14-åringar i fängelse, men det var heller inte syftet med Althins förslag. I stället efterlyste han snabbare hjälp till unga lagöverträdare där polisutredning kan vara en viktig del. Särskilt i ärenden som inte handlar om typiska "barnbrott": Snatteri av godis och smink eller skadegörelse, som enligt en undersökning av Brottsförebyggande rådet är de vanligaste lagöverträdelserna bland minderåriga. Den aktuelle 14-åringen misstänks dock vara skyldig till bland annat rån, misshandel och sexuellt ofredande. Förskräckt kan man ana varthän det barkar...
Om sänkt straffmyndighetsålder är rätt väg att gå är tveksamt. Självklart är däremot att kontakterna mellan hem, skola, polis och socialtjänst måste fungera bättre. Brister det dessutom i den första instansen, hemmet - vilket nog oftare är regel än undantag - ökar dessutom kraven på de övriga tre.
Men hur ska man nå fram till en pojke som redan som 8-åring tog sitt första steg in på brottets bana? Som sannolikt inte har ansvarsfulla målsmän att luta sig mot och som antagligen ser samhället som en fiende att bekämpa? Naturligtvis är det ingen lätt fråga att besvara. En väg som under senare år har visat sig effektivt är medling mellan gärningsman och brottsoffer. Undersökningar visar att medling fungerar bäst vid just grövre brott av den typ som Linköpingskillen är misstänkt för och där tydliga brottsoffer finns.
Men för att medling och andra insatser ska kunna komma till stånd behövs ett akut tvångsomhändertagande. Bäst före-datumet på den önskvärda snabba reaktionen från samhällets sida passerades för flera år sedan gällande 14-åringen i Linköping. Samtidigt får samhället aldrig ge upp. Målet måste vara att rädda honom från ett liv som tungt kriminell, både för hans egen och för samhällets skull.
"Om det här inte räcker för att en ung person ska bli omhändertagen av sociala myndigheter, vad krävs då?" undrade polismannen Kenth Almroth i Corren.
Svaret är att det har räckt och blivit över för länge sedan.
Citat: "Samhället får aldrig ge upp."