Webbkamerasex -- det är det senaste uttrycket för den ungdomskultur som i så hög grad präglar Sverige. Nätet har gjort porren tillgänglig som aldrig förr. Nu har ytterligare ett steg tagits i och med att datoranvändarna själva blir porraktörer. Unga, helt vanliga flickor visar sig nakna och onanerar på beställning av okända män. Tusentals bilder och filmer ligger ute på nätet.
Mats Andersson från företaget Netscan har kartlagt den nya sextrafiken på nätet. Han beskriver problemet som "oerhört stort och växande". Det är alltså inte fråga om någon marginell företeelse. Den nätpedofil som greps nyligen hade ett register på hundra flickor i yngre tonåren, femtontusen bilder och hundrafemtio grova sexfilmer i sin dator. Och det är bara en person. De ungdomssajter där tonåringarna visar upp sig hårdbevakas av fyratusen pedofiler.
Varför gör ungdomarna så här, är den fråga som många ställer. Företrädare för Rädda barnen förklarar fenomenet med tonåringarnas behov av att bli "sedda" och att bli bekräftade. En fjortonårig flicka som visar upp sitt underliv på en sajt skriver "Gör detta för att bli etta igen. Ge mig tio poäng."
En annan förklaring är att barnen -- för det är vad det är fråga om -- får sina värderingar av dokusåpor som Big Brother och Paradise Hotel. Att synas är att vara någon, tänker många. Att visa upp sig naken på nätet blir ett substitut -- kan man inte vara med i Big Brother och ha sex inför tevetittarna så kan man i alla fall ha det på webben.
Det är i alla händelser uppenbart att en rad företeelser och trender tillsammans bidragit till denna nya "utveckling" av ungdomskulturen. Det faktum att Sverige närmast är ett "cyberland", där de flesta hushåll har dator utgör den tekniska grundförutsättningen. Många, i synnerhet bland de unga, lever webbliv. Det är där man knyter kontakter och umgås.
Därtill är Sverige redan ett genomsexualiserat samhälle som hyllar en gränslös individualism och hedonism. Den ständiga personliga njutningen har kommit att ses som något av en rättighet. Tal om moral betraktas däremot definitionsmässigt som unket reaktionärt.
Men det är inte fråga om extrem moralism att reagera inför en ungdomskultur som så alldeles uppenbart visar tecken på allvarlig urartning. Svaren på detta skall dock inte sökas i första hand hos barnen och ungdomarna. Vuxnas undran "varför gör tonåringar så här?" är felriktad. Det är i stället vuxensamhället som skall rannsaka sig självt. Oroliga föräldrar och andra vuxna bör ställa sig frågan vad de har gjort för fel, vad det är för fel på den allmänna kulturen i samhället, när barnen söker bekräftelse genom att strippa framför webbkameran. För det är ytterst ett bevis på att barnen inte fått tillräcklig bekräftelse av dem som är skyldiga att ge dem det.
Förklaringen skall därför sökas i att familjen som institution är satt under hård press. Utarbetade föräldrar befinner sig från början i ständig stress mellan dagishämtningar och krävande arbetsliv. Det är oundvikligt att försvagningen av familjen får konsekvenser.